St Pauls-katedralen
Wikipedia
St Pauls-katedralen, engelska St Paul's Cathedral, är en katedral i London, säte för den anglikanska biskopen av London. Bygget av katedralen inleddes 1675 och var klart 20 oktober 1708. Arkitekt var Sir Christopher Wren.
[redigera] Historia
St Pauls-katedralen byggdes på platsen för den medeltida katedral som förstördes i den stora branden i London 1666. Den är utformad som ett latinskt kors, c:a 139 meter långt och 30 meter brett, med en stor rund yta i korsmitten, där åtta pelare bär upp den väldiga kupolen. St Pauls är Englands enda klassicistiska katedral, ett resultat av avsevärda förändringar från Wrens ursprungliga plan för en kyrka i form av ett grekiskt kors.
För katedralen, som var den första som kom att uppföras för den anglikanska kyrkan, fick Wren i uppdrag att "utarbeta en ståtlig och ädel konstruktion, lämpad för alla dess ändamål samt för stadens och nationens rykte". Han närmade sig uppgiften i den empiriska anda som präglades hans kolleger bland vetenskapsmännen i Royal Society, bland dem Isaac Newton, och han utarbetade undan för undan konstruktionen likt en serie experiment, allteftersom byggnaden restes.
Trots att grunden lades 1675 och koret fullbordades 1697 fastställde Wren inte kupolens och västtornens definitiva form förrän efter 1700. Under arbetets lopp studerade han gravyrer av Bramantes ritningar till Peterskyrkan och Il Tempietto i Rom samt även nyare italienska och franska byggnader. Men Wrens fantasi eller uppfinningsrikedom, som är ännu mera uppenbar i hans geniala variationer på ritningar till församlingskyrkor, var i allt väsentligt praktisk, och St Pauls saknar helt den transcendentala andlighet, som gör sig påmind även i de mest intellektuellt präglade av alla italienska barockkyrkor.
I denna katedral finns Storbritanniens tyngsta kyrkklocka, den väger 16 ton.
