Statens historiska museum
Wikipedia
Statens historiska museum, Historiska museet, ligger vid Narvavägen på Östermalm i Stockholm.
Innehåll |
[redigera] Allmänt
Museet är Sveriges ledande historiska museum. Det är ett ansvarsmuseum, dvs. har övergripande ansvar för arkeologiska fynd och kyrkliga konstföremål. Berömt är det så kallade Guldrummet där flera guldföremål från brons- och järnålder, medeltiden samt trettioåriga kriget finns utställda.
[redigera] Hycklingeorgeln
- 1947 Nordiska museet överlåter till Historiska museet den piporgel, byggd av Pehr Schiörlin 1810, man fått från Hycklinge kyrka i Östergötland.
- 1954 sätts hycklingeorgeln upp i museets barocksal sv orgelbyggare Theodor Frobenius & Co, Lyngby, Danmark. I samband härmed förvärvas de ursprungliga fasadpiporna från Hycklinge och orgeln förses med en provisorisk fasad. Orgeln är mekanisk och har svarta undertangenter. Nästan alla fasadpipor är ljudande.
- 1963 renoveras orgeln av Magnus Fries, Sparreholm.
- 1974: Originalfasaden sätts upp av Robert Gustavsson, Härnösand. (I Hycklinge kyrka skapas en kopia av originalet.)
- 1979: Temperering i schiörlintemperatur av Mads Kjersgaard, Uppsala. I samband härmed höjs lufttrycket från 58 mm till den sannolikt ursprungliga om ca 74 mm. En 1974 insatt stötfångarbälg avlägsnas.
Ursprunglig & nuvarande disposition:
Manual C-f³ | Pedal C-a° |
Gedact 8' | bihängd |
Principal 8', D (fasad) | |
Gamba 4, B' | |
Oppenfluit 8', D | |
Qwin[ta]dena 8' | |
Principal 4', B/D (fasad) | |
Gedact fluit 4' | |
Qwinta 3' (eg. 2 2/3') | |
Octafwa 2' | |
Mextura III Cor | |
Trumpet 8', B/D | |
Woxhumana 8', D |
[redigera] Norrlandaorgeln
Norrlandaorgeln, vars rester finns på Historiska museet, har tidigare varit placerad i Norrlanda kyrka på Gotland. Den är tillverkad någon gång mellan 1370 och 1430 och bevarade delar tillhör därmed de äldsta i världen. Orgeln är nästan komplett - endast bälgverk och pipor saknas. Orgelhus, spelmekanik med vällbräda och väderlådor är bevarade.
Orgeln har haft ett omfång om 26 toner. Varje tangent står i förbindelse med en spelventil, vilken gett luft till mellan tre och fem pipor. Även pedalklaviaturen är bevarad. Pedalpiporna stod på ömse sidor om manualpiporna, vilka var diatoniskt uppställda. Detta har alltså varit en mixturorgel utan möjlighet att välja olika registreringar.
[redigera] Externa länkar & källor
[redigera] Litteratur & källor
- Bertil Wester: Gotisk resning i svenska orglar, (1936) - Norrlandaorgeln, sid. 132-170
- Einar Erici: Orgelinventarium, Kyrkomusikernas riksförbund, Stockholm (1964) - Hycklingeorgeln, sid. 264
- Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), sid. 17, ISBN 91-7118-499-6
- Einar Erici & R. Axel Unnerbäck: Orgelinventarium, Proprius förlag, Stockholm (1988), ISBN 91-7118-557-7
- Hans Hellsten: Instrumentens drottning - Orgelns historia och teknik, Natur & Kultur, Germans musikförlag, Stockholm (2002), ISBN 91-27-09354-9
- Tidskriften Orgelforum 2004, nr 1 sid. 18-22 Medeltida orglar i Sverige, Svenska orgelsällskapet, ISSN 0280-0047
[redigera] Se även
Denna artikel behöver bilder. Är du upphovsinnehavare till en passande illustration får du gärna ladda upp den.