Stockholms blodbad
Wikipedia
Stockholms blodbad kallas de avrättningar som ägde rum 7-10 november 1520 efter Kristian II:s kröning. Bland de sammanlagt 94 personer som avrättades ingick en stor del av Sveriges högfrälse, det vill säga de ledande adliga familjerna.
Det är inte självklart att Kristian II ensam bar ansvaret för avrättningarna. Skulden för avrättningarna måste sannolikt även falla på Gustav Trolle (och hans far Erik Trolle). Denne ville framför allt ha ersättning för Stäkets rivning, som beslutats under ett riksmöte år 1517.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Sverige ingick sedan år 1389 i Kalmarunionen, som omfattade hela Norden. I Sverige hade unionen såväl anhängare som motståndare, men motståndarna fick övertaget under 1400-talet. Under inte minst Sturesläktens ledning bröt sig Sverige de facto gradvis ur Kalmarunionen. Unionsanhängarnas främste företrädare i Sverige var i början av 1500-talet Gustav Trolle.
Som nyutnämnd ärkebiskop hamnade Gustav Trolle i konflikt med Sten Sture d.y. om Almarestäket. Trolle hade ett påvligt brev enligt vilket länet kring Stäket tillhörde ärkebiskopen, medan Sten Sture försvarade sin rätt i egenskap av riksföreståndare att förläna och dra in län. Länet drogs in och Sten Sture inledde 1516 en belägring av Stäket med hjälp av tyska legotrupper.
Påven hade gett ärkebiskopen rätt att utlysa interdikt över den som ifrågasatte rätten till Stäket. Trolle kunde därför tillse att påven utfärdade en bannbulla och det blev därmed en kristen plikt att bekämpa riksföreståndaren och dennes anhängare. Gustav Trolle ville vidare inte avlägga trohetshed till riksföreståndaren vilket Sten Sture använde för att påstå att Trolle avlagt trohetsed till någon annan, det vill säga Kristian II. Sten Sture lät sammankalla ett riksmöte i Stockholm 1517 som dömde Trolle för högmålsbrott. Några veckor senare tvingades Trolle kapitulera och fängslades på Västerås slott. Almarestäket revs 1518.
Efter att Kristian II tillträtt som unionskung hade han för avsikt att återetablera sig som kung över hela Norden, inklusive Sverige.
[redigera] Händelseförlopp
Alla svenska adelsfamiljer, däribland Gustav Vasas föräldrar kallades till Stockholm för att delta i kröningsfesten för Kristian II. Efter tre dygns festande, den 7 november 1520 sägs att kung Kristian lät stänga alla stadens portar och utlysa utegångsförbud.
Kungen frågade ärkebiskopen Gustav Trolle om han kunde gå med på en uppgörelse, vilket han vägrade. Förhören hölls hela natten och på morgonen hölls en rättegång där Gustav Trolles far Erik Trolle agerade åklagare och domare, och dömde flertalet till döden. Sören Norby och Otto Krumpen försökte hejda avrättningarna men Kristian och Erik Trolle genomdrev dem ändå.
De dömda avrättades på Stortorget i Gamla stan under de nästföljande tre dagarna. Frälse riddare avrättades med svärd, borgare med yxa, och de fattigaste med hängning. Sammantaget 94 personer avrättades, vilket motsvarade omkring 1,5 % av Stockholms invånarantal; de flesta avrättade var dock inte bosatta i Stockholm utan var tillresta med anledning av festligheterna.
Riksråd, rådsherrar, biskopar, frälsemän och borgare. Alla som kunde tänkas hota den danske kungen dödades. Offren stod främst att finna i kretsen kring den avlidne riksföreståndaren Sten Sture d.y. Blodet rann ner i rännstenen och likhögarna låg kvar i två dagar tills de brändes. Man grävde även upp Sten Sture d.y.s lik och brände det. Ansvarig bödel var officeren Jörgen Holmuth från Tyskland.
[redigera] Avrättade
(Den vedertagna ordningen är först 2 biskopar, sedan 14 frälse, därefter 3 borgmästare, 14 rådmän och övriga borgare i Stockholm.)
- Mattias Gregersson, biskop i Strängnäs,
- biskop Vincentius
- Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) riksråd.
- Erik Knutsson (Tre Rosor) Hövitsman på Kalmar slott.
- Erik Johansson (Vasa) riddare och riksråd.
- Erik Ryning riddare.
- Bengt Persson Gylta riksråd och väpnare.
- Joakim Brahe riksråd.
- Kristiern Bengtsson (Oxenstierna) (Oxenstierna), riddare och riksråd
- Anders Ruth, rådman
- Anders Karlsson, rådman
- Olof Hansson, rådman, börgare på Köpmannagatan i Stockholm.
- Hans Vävare köpman
- Lars Hass åskådare som började gråta under avrättningen, varpå han genast avrättades också.
- Lambrect, bårdskärare (Frisör, rakade en kund när han blev utsläpad på torget och halshöggs)
- Erik Johansson, landbo i Rydbo (på Gustav Vasas fars ägor)
- Erik Kuse, slottsfogde i Stockholm.
Senare avrättade
- Hemming Gadh halshöggs i Finland
- Nils Eskilsson Banér, riksråd
- Sven Hök avrättad och fyrdelad i Vadstena
- Peder Smed avrättad och fyrdelad i Vadstena
- Peder Ribbing i Jönköping
- Lindorm Ribbing i Jönköping
- De båda bröderna Ribbings söner, 8 och 5 år gamla.
Bland de avrättade och brända fanns Gustav Vasas far och många släktingar. Allt gods och alla gårdar som de avrättade hade ägt konfiskerades till kronan. Gustav Vasa, som tillfälligt hade slagit sig ner på släktgården Rävsnäs i Södermanland fick höra att danska knektar var efter honom och var nu tvungen att fly för sitt liv upp till Dalarna.
