Sveriges Segelfartygsförening
Wikipedia
Sveriges Segelfartygsförening (SSF) bildades ursprungligen 1903 som en redareförening för segelfartygsredare på Brantevik, ett fiskeläge i sydöstra Skåne.
Föreningen tappade sin betydelse i takt med att motorfartygen blev vanligare och så småningom gick SSF (version 1) upp i Sveriges redareförening eftersom segelfartygen tappat sin ekonomiska betydelse i handelsflottan.
Emellertid återuppstod föreningen, åtminstone till namnet, 1976. Då bildades Sveriges Segelfartygsförening på nytt av en samling entusiastiska skutseglare i Jönköping. Vid bildandet bestod föreningen av 14 medlemmar och sex fartyg.
Idag, 2005, har föreningen 72 medlemsfartyg och närmare 700 direktanslutna medlemmar men om man räknar in alla som är engagerade i de föreningar som äger fartygen uppgår medlemstalet förmodligen till långt över 10 000 personer.
Föreningen arbetar främst för bevarandet av skutorna i sig, hantverket att segla och underhålla dem samt det kulturarv detta innebär. En viktig milstolpe i detta arbete var när flytande fartyg 2001 kunde börja erkännas som kulturhistoriskt värdefulla fartyg (k-märkas) av Staten, genom Statens Maritima Museer. Fram till dess hade, i enlighet med kulturminneslagen, endast fartyg som legat på havets botten i 100 år kunnat göra anspråk på att vara "kulturhistoriskt intressanta".
