Sveriges ekonomiska historia
Wikipedia
Sveriges ekonomiska historia. Sverige har sedan järnåldern haft en omfattande utrikeshandel som ofta har begränsat sig till ett fåtal viktiga import- och exportvaror. Dessa har oftast kommit från råvarutillgång i landet; järn och skog. Idag har exporten av dessa sjunkit, liksom industrin inom landet.
[redigera] Industrialiseringen
Sverige industrialiserades i slutet på 1800-talet. Sveriges BNP har ökat under nästan hela 1900-talet. BNP var under 1990-talet ungefär tolv gånger högre än vid sekelskiftet 1900. Under många år omkring 1920 och i början av 1930-talet sjönk emellertid BNP rejält. Det var då dåliga tider i Sverige och mängder av företag gick omkull med rekordskulder.
Senare ekonomiska kriser har förekommit främst under 1970-talet, när oljekriserna skakade hela världen och i början av 1990-talet.
Senaste längre deflationsperioden inträffade i USA och i Västeuropa i början av 1930-talet, när arbetslöshet och depression bredde ut sig. Deflation förekom därefter knappast förrän 1996, när konsumentprisindex i Sverige sjönk under de tre senaste månaderna av året. Men räknar man på hela året 1996 var det ingen deflation utan en mycket låg inflation.
[redigera] Skatter i modern tid
Grunden för Sveriges skattesystem läggs i en skattereform 1902, då bland annat den allmänna självdeklarationen införs och man kan börja tala om en riktig inkomstskatt. Bakgrunden var att det sena 1800-talets industrialisering hade gett upphov till en ny samhällsgrupp: industriarbetarna. Många av dem hade tack vare att penningvärdet minskat och lönerna ökat fått rösträtt till andra kammaren (gränsen låg vid en årlig inkomst på 800 kr) och då röstat in Hjalmar Branting som första socialist i riksdagen 1897. De framförde många krav på ett mer rättvist skattesystem och fick till slut gehör även i den första kammaren, som 1902 gick med på en progressiv inkomstskatt. Men den allmänna bevillningen fanns kvar och gjorde skatten krånglig och svårförutsägbar. Först 1910, efter rösträttsreformen, kunde man på allvar bygga om systemet. Progressiviteten cementerades och förstärktes och bevillningen blev i realiteten en kommunal angelägenhet, snarare än en statlig.
Skattetrycket i Sverige höll sig i länge lågt i relation till andra länder. Ännu 1918 var det totala skattetrycket inte högre än 10%. Många länder höjde sina skatter under andra världskriget, och så också Sverige. Men eftersom Sverige var relativt oskatt av kriget kunde man 1950 uppvisa ett så lågt skattetryck som 18%. Det ökar sedan under 1950-, 60- och 70-talen för att sluta på ca 55%. 1981 genomförs en skattereform som en uppgörelse mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet (kallat "den underbara natten"), som leder till succesiva sänkningar 1982-83. Men strax därefter börjar det stiga igen, och Sverige når sin högsta nivå någonsin 1989, då skattetrycket är 56,6%. Efter den ekonomiska krisen i början av 1990-talet görs en ny skatteuppgörelse, denna gång mellan socialdemokraterna och folkpartiet. Syftet var att bredda skattebaserna, minska avdragen, flytta fokuset från indirekt till direkt beskattning, samt att minska de högsta marginalskatterna. Värnskatten införs 1995 med löfte om avskaffande när statsfinanserna förbättrats. Så blev dock inte fallet. Marginalskatterna ökar också igen under den senare hälften av 1990-talet, och 1998 var den högsta marginalskatten 59,7%.
