Transponerande instrument
Wikipedia
Flera träblåsinstrument och bleckblåsinstrument är transponerande. Ett exempel är den vanligaste klarinettsorten, klarinett i Bb. Tonen Bb är en helton lägre än tonen C, som man utgår från. Detta medför att alla toner som tas på instrumentet klingar en helton lägre än den ton som den spelande tar greppet för. Klarinettistens grepp för tonen C ger följaktligen den klingande tonen Bb, greppet för Bb ger tonen Ab, ytterligare en helton lägre, o s v. Detta innebär de noter som skrivs för instrumentet måste transponeras - d v s byta tonart och tonhöjder - för att instrumentet ska klinga i den tonhöjd som avses och/eller för att instrumenten i en ensemble ska klinga rätt tillsammans. Man brukar säga att Bb-klarinetten är "stämd i Bb".
Varför ändrar man då inte tonnamnen på de transponerande instrumenten så att man slipper transponera noterna? Skälen är praktiska: eftersom det till exempel finns klarinetter i sex olika stämningar kan en klarinettist spela på alla dessa utan att behöva tänka om, eftersom samma noterade toner spelas med samma grepp.
Ett instrument "i C" är inte transponerande eftersom greppet för C i dessa fall också ger ett klingande C. Begreppet används om det finns transponerande varianter av samma instrument, exempelvis trumpet i C till skillnad från den vanligare trumpeten i Bb.
Normalt skrivs noterna i den transponerade formen, vilket medför att när musikanten tänker och spelar "sitt" C, klingar ett Bb om instrumentet är stämt i Bb o.s.v. Om stycket inte är alltför komplicerat kan en van traktör av ett transponerande instrument transponera "från bladet" så att det blir rätt toner även när noterna inte är transponerade för instrumentet.