Undulat

Wikipedia

Undulat

Undulater. Till vänster en himmelsblå opalin,
(hanne) till höger en gul lutino (hona).

Rike:	Djurriket
Stam:	Ryggsträngsdjur
Understam:	Ryggradsdjur
Klass:	Fåglar
Ordning:	Papegojfåglar
Familj:	Äkta papegojor
Släkte:	Melopsittacus
Art:	undulatus

Vetenskapligt namn

Melopsittacus undulatus
Auktor : Shaw, 1805

Undulaten (Melopsittacus undulatus) är en liten papegoja som blir 22 cm lång. Namnet undulat kommer från den s.k. vattringen på vingarna, ett mönster som är ondulerat (format som vågor).

Innehåll

1 Utseende
2 Utbredning
3 Undulat som burfågel
- 3.1 Beteende och behov
4 Utställningsundulat
5 Sjukdomar
6 Övrigt
7 Externa länkar

[redigera] Utseende

Undulaten har graderad stjärt med mycket långa mittpennor. Ursprungligen är fjäderdräkten till stor del gräsgrön, men det förekommer också svavelgul med fyra blå sidofläckar. På framhuvudet har den smala, svarta tvärlinjer. Den är blåaktig på ovansidan av huvudet, på halsen, skuldrorna, vingtäckarna och större delen av stjärten. Bland domesticerade undulater finns många olika färgvarianter, rent vita kallas albino, rent gula lutino, men de två vanligaste färgerna är grön eller blå, båda förekommer i tre olika färgstyrkor. Hos de blå är huvudet oftast vitt, medan hos de gröna huvudet är gult. Vid näbbens bas finns den s.k. vaxnäbben, ett litet område där näsborrarna utmynnar, och som hos honor är brunfärgat och hos hannar blått.

[redigera] Utbredning

Denna art hör hemma i Australiens inre grässlätter. Den flyger mycket snabbt och går ganska bra på marken.

[redigera] Undulat som burfågel

Undulaten blir lätt tam och är populär som burfågel. De är mycket förnöjsamma i fångenskap och kan då få t ex hirs, hampfrö och grönsaker som foder. De dricker mycket lite och fortplantar sig flera gånger per år om de har tillgång till en boholk av trä. För att inte föräldrarna skall försvagas bör man ta bort deras boholk då och då, så att de inte får ungar alltför ofta. Ungarna matas av föräldrarna ur krävan, och utvecklas snabbt. Den vet mycket om allt omkring sig efter 2-3 veckor. Den har normalt ett behagligt kvitter. Den kan också lära sig att härma ljud eller att komma upp på en axel. Sedan kan man gärna lära dem att göra andra konster och trix. Fast det är trevligt med en tam undulat så är de, såsom alla flockfåglar, beroende av sällskap, och bör därför hållas i par eller helst i små flockar, även om de då inte blir riktigt lika tama.

[redigera] Beteende och behov

Undulater är inte särskilt aggressiva, men bör i begränsade utrymmen ändå inte blandas med finkar och andra mindre fröätande fåglar. Undantaget är risfinkar, vilka hävdar sig bra mot undulaterna även i mindre burar, och möjligen sebrafinkar.

Undulater är som alla tropiska burfåglar känsliga för drag, men är annars härdiga, och kan hållas i voljärer utomhus till långt fram på hösten, om de har möjlighet att själva gå inomhus nattetid. Viktigt är att tillföra extra vitaminer i dricksvattnet, och ge dem möjlighet att knapra på kalk, och att de får extra tillgång till jod eftersom de annars kan utveckla jodbrist och en sorts struma. Hålls undulaterna inomhus bör de ges några soltimmar ibland, vilket är bra för fjädrarna och uppbyggnaden av D-vitamin. Med en blomdusch kan man ge dem en liten lätt avduschning ibland också, vilket är bra för fjäderdräkten. Är undulaten ensam så tycker den om något bakgrundsljud tex. från en radio, eftersom tystnad för denna pigga flockfågel som i naturen lever i kolonier, upplevs som att fara hotar.

[redigera] Utställningsundulat

Under senare delen av 1900-talet odlades en större form fram, som benämns utställningsudulat, eftersom den blev vanligare på burfågelutställningar. Dessa förekommer i färre färgvarianter och har kortare medellivslängd än de mindre. Utställare av undulater kallar den äldre, men vanligare och mindre typen, vilken oftast hålls, för piprensare. Utställningsundulater kallas ofta för Engelska undulater.

[redigera] Sjukdomar

De vanligare sjukdomarna är ögoninflammation, magproblem, kalkben, näbbskabb och näbbsvamp.

[redigera] Övrigt

Kamilaroifolket i Australien gav undulaten namnet Betcherrygah vilket betyder "god mat". Detta har gett upphov till det engelska namnet på fågeln, budgerigar.