Daniel

Kapitel 6

1 Darejaves fann f??r gott att s??tta ??ver riket ett hundra tjugu satraper, f??r att s??dana skulle finnas ??verallt i riket.
2 Och ??ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; inf??r dessa skulle satraperna avl??gga r??kenskap, s?? att konungen icke lede n??got men.
3 Men Daniel gjorde sig bem??rkt framf??r de andra furstarna och satraperna, ty en ??verm??ttan h??g ande var i honom, och konungen var bet??nkt p?? att s??tta honom ??ver hela riket.
4 D?? s??kte de andra furstarna och satraperna att finna n??gon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna n??gon s??dan sak eller n??got som var or??tt, eftersom han var trogen i sin tj??nst; ingen f??rsummelse och intet or??tt var att finna hos honom.
5 D?? sade m??nnen: "Vi l??ra icke finna n??gon sak mot denne Daniel, om vi icke till ??ventyrs kunna finna en s??dan i hans gudsdyrkan."
6 D??refter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom s??: "M?? du leva evinnerligen, konung Darejaves!
7 Alla rikets furstar, landsh??vdingarna och satraperna, r??dsherrarna och st??th??llarna hava r??dslagit om att en kunglig f??rordning borde utf??rdas och ett f??rbud stadgas, av det inneh??ll att vilken som helst som under trettio dagar v??nder sig med b??n till n??gon annan, vare sig gud eller m??nniska, ??n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
8 S?? l??t nu, o konung, h??rom utf??rda ett f??rbud och s??tta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan ??terkallas."
9 I ??verensst??mmelse h??rmed l??t d?? konung Darejaves s??tta upp en skrivelse och utf??rda ett f??rbud.
10 Men s?? snart Daniel hade f??tt veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin ??vre sal hade f??nster som voro ??ppna i riktning mot Jerusalem. D??r f??ll han tre g??nger om dagen ned p?? sina kn??n och bad och tackade sin Gud, s??som han f??rut hade pl??gat g??ra.
11 N??r m??nnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och ??kallande sin Gud.
12 D??refter gingo de till konungen och fr??gade honom ang??ende det kungliga f??rbudet: "Har du icke l??tit s??tta upp ett f??rbud, av det inneh??ll att vilken som helst som under trettio dagar v??nder sig med b??n till n??gon annan, vare sig gud eller m??nniska, ??n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?" Konungen svarade och sade: "Jo, och det p??budet st??r fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag."
13 D?? svarade de och sade till konungen: "Daniel, en av de judiska f??ngarna, aktar varken p?? dig eller p?? det f??rbud som du har l??tit s??tta upp, utan f??rr??ttar sin b??n tre g??nger om dagen."
14 N??r konungen h??rde detta, blev han mycket bedr??vad och gjorde sig bekymmer ??ver huru han skulle kunna r??dda Daniel; ??nda till solnedg??ngen m??dade han sig med att s??ka en utv??g att hj??lpa honom.
15 D?? skyndade m??nnen till konungen och sade till honom: "Vet, o konung, att det ??r en Mediens och Persiens lag att intet f??rbud och ingen f??rordning som konungen utf??rdar kan ??terkallas."
16 D?? l??t konungen h??mta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: "Din Gud, den som du s?? oavl??tligen dyrkar, han m?? r??dda dig."
17 Och man f??rde fram en sten och lade den ??ver gropens ??ppning, och konungen f??rseglade den med sitt eget och med sina storm??ns signet, f??r att ingen f??r??ndring skulle kunna g??ras i det som nu hade skett med Daniel.
18 D??refter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och l??t inga kvinnor komma inf??r sig; och s??mnen flydde honom.
19 Sedan om morgonen, n??r det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen.
20 Och n??r han hade kommit n??ra intill gropen, ropade han p?? Daniel med ??ngslig r??st; konungen talade till Daniel och sade: "Daniel, du den levande Gudens tj??nare, har v??l din Gud, den som du s?? oavl??tligen dyrkar, kunnat r??dda dig fr??n lejonen?"
21 D?? svarade Daniel konungen: "M?? du leva evinnerligen, o konung!
22 Min Gud har s??nt sin ??ngel och tillslutit lejonens gap, s?? att de icke hava gjort mig n??gon skada. Ty jag har inf??r honom befunnits oskyldig; ej heller har jag f??rbrutit mig mot dig, o konung.
23 D?? blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga Daniel upp ur gropen. Och n??r Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man icke uppt??cka n??gon skada p?? honom; ty han hade trott p?? sin Gud.
24 Sedan l??t konungen h??mta de m??n som hade anklagat Daniel, och han l??t kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och innan de ??nnu hade hunnit till bottnen i gropen, f??llo lejonen ??ver dem och krossade alla deras ben.
25 D??refter l??t konung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungom??l som funnos p?? hela jorden: "Mycken frid vare med eder!
26 H??rmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omr??de skall b??va och frukta f??r Daniels Gud. Ty han ??r den levande Guden, som f??rbliver evinnerligen; och hans rike ??r s??dant att det icke kan f??rst??ras, och hans v??lde best??r intill ??nden.
27 Han ??r en r??ddare och hj??lpare, och han g??r tecken och under i himmelen och p?? jorden, han som har r??ddat Daniel ur lejonens v??ld."
28 Och denne Daniel steg i ??ra och makt under Darejaves' och under persern Kores' regeringar.