Diskussion:Älvdalska

Wikipedia

Det är omstritt om det är en dialekt eller ett språk, sägs det. Det stämmer. Att det är omstritt beror till stor del på att älvdalskan de senare åren av allt fler börjat kallas för ett språk, något som jag alltid propagerar för när jag är ute och "predikar" om älvdalska. Jag anser nämligen att om man börjar kalla älvdalska för ett språk så kommer fler och fler anse att det är ett språk och med tiden kommer det att vara en självklarhet att det är ett språk och inte en dialekt som överheten i många hundra år föraktfullt sagt om älvdalskan. Om alla anser att det är ett språk ökar dess status och det blir lättare för Stockholmare och andra att förstå att det är en viktig sak att bevara älvdalskan. Därmen kan det bli lättare att få resurser och förståelse för olika saker som måste göras, bland annat att få in språket på schemat, att få människor att inse att det är alla barns rättighet och skyldighet (i Älvdalen alltså) att lära sig älvdalska. Först om de kan språket kan de ju göra ett rationellt och medvetet val om de vill använda det och hjälpa till att föra det vidare till nästa generation. Själv hade jag förmånen att vara med när föreningen Ulum Dalska bildades 1984 och har sedan dess skrivit 12 böcker (varav tio s.k Pixiböcker) på älvdalska. Dessutom har jag varit med i åtskilliga radioprogram och teveprogram för att berätta om mina böcker och varför jag skriver så mycket i Mora Tidning om språket; bland mycket annat har vi haft en serie över två år där ett barn och dettas positiva tankar om älvdalskan presenterades i varje tidningsdag. För någon vecka sedan kom min nyaste bok på älvdalska ut "Trair byönner fro Övdalim" och på Greklandssemestern för några veckor sedan började jag på en ny bok som kanske kommer ut om något år. Nu börjar det finns litteratur på älvdalska, en ortografi finns och sedan några år finns också Bengt Åkerbergs grammatik och läsebok. Det börjar alltmer likna ett språk. Europarådets språkliga expeertkommitté, som vi uppvaktade i september skrev nyligen til den svenska regeringen och uppmanade de svensdka myndigheterna att undersöka om inte älvdalska uppfyller kriterierna för att bli godkänt som ett landsdels- eller minoritetsspråk under minoritetsspråkskonventionen. Detta trots att ansvarige statsrådet Jens Orback för någon månad sedan sa att saken utretts tillräckligt och att älvdalska är en dialekt. Man vi jobbar vidare. Det fanns ingen möjlighet att införa demokrati i [[Polen}}, det fanns ingen möjlighet att lägga ned Sovjetunionen, men när tankarna väl väckts var det omöjligt att stoppa utvecklingen. Trots att det inte skulle gå. Därför fortsätter vi kämpa.

Björn Rehnström, Älvdalen Tel 0251- 103 01, 10663, bjorn.rehnstrom@telia.com

[redigera] Primära vs. Sekundära diftonger

I samband med älvdalskans sekundära diftonger nämns gotländskan (dialekten, till skillnad från gutniskt/gotländska språket) som exempel. Det trista med det exemplet är att gotländskan är full av primära diftonger. Skånska vore bättre som exempel, eftersom den (tror jag) enbart har sekundära diftonger.

--Rursus 9 september 2006 kl. 17.55 (CEST)

Nej, jag håller inte med dig här. Gutniskans och älvdalskans sekundära diftonger är av äldre datum än skånskans. Till skillnad från skånskan så kommer både gutniskans och älvdalskans sekundära diftonger mer eller mindre konsekvent enbart från gamla (dvs fornnordiska) långa vokaler, precis som i isländska och färöiska. Skånskans diftonger är faktiskt rätt så moderna och är helt obesläktade med gutniskans och älvdalskans.

Att gutniskan "råkar" ha bevarat de primära diftongerna är irrelevant i sammanhanget.

Jens Persson (130.242.128.85 23 oktober 2006 kl. 21.34 (CEST))