Arnor
Wikipedia
| Värld | Midgård(Arda) |
| Plats | Norra Midgård i Eriador |
| Statsskick | Monarki |
| Regent | Eldarion1 |
| Huvudstad | Annúminas |
| Största sjö | Evendimsjön |
| Största berg | ? |
| Befolkning | dunedain, hobbitar
1Eldarion är den siste konungen som det finns något berättat om. |
Arnor, konungens land, är numenorernas exilrike i norra Midgård. Det kallades även Norra konungadömet. Riket grundades av Elendil efter att Númenor sjunkit i havet. Arnors huvudstad Annúminas låg vid Evendimsjöns strand. Den förstördes dock i Tredje Åldern men byggdes upp av Aragorn i början av Fjärde Åldern då han blivit kung över det enade Arnor och Gondor.
Innehåll |
[redigera] Geografi
Arnor sträckte sig från Ered Luin i väster till Dimmiga bergen i öster. Väster om Arnor ligger Forlindon, norröver ligger Forodwaith och häxmästaren i Angmars rike, i väster återfinns Trollbergen och söderöver ligger Fylke. I Arnor finns Mickelsklyftan. I Arnor går det även att finna många åsar och små berg varav den mest kända är Väderklint där vakttornet Amon Sûl var beläget. När riket var som störst omfattade det hela Eriador med undantag från Lindon och och länderna öster om Porla älv, där bland annat Vattnadal och Hollin låg.
[redigera] Platser
[redigera] Städer
- Annúminas, som var belägen vid Evendimsjön och även var landets huvudstad.
- Fornost, som låg på Norra åsarna. Blev efter Annúminas fall ny huvudstad.
- Minhiriath, belägen i söder vid Grå floden.
- Bri, en liten stad när Kummelåsarna.
[redigera] Floder
- Vinfloden, löper från Evendimsjön genom Arnor och ut i havet söder om Harlond.
- Grå floden, har sina källor i Dimmiga bergen och har sitt utlopp vid Lond Daer. Floden utgör också landets gräns.
[redigera] Övriga
- Amon Sûl, vakttorn på Väderklintarna.
[redigera] Historia
Arnor grundades år 3320 i Andra Åldern efter Númenors fall av Elendil som var storkonung över det enade Arnor och Gondor. Hans folk fick namnet dunedain, de kallades även Västerness män. Elendil ledde dessa i Sista alliansen mot Sauron och han stupade under belägringen av Barad-dûr år 3341 i Andra Åldern. Efter sin faders död blev Isildur konung då hans bror Anarión också stupat under belägringen. Isildur kom dock inte att bli konung under någon längre tid då han stupade på Glitterfälten i strid mot ett band orcher år 2 i Tredje Åldern. Efter det blev hans fjärde son, Valandil (ty de andra hade stupat tillsammans med honom) konung. Efter Valandil kom ytterligare sju storkonungar härska över Arnor och Gondor. När den sista storkonungen Eärendur dött delades riket i tre delar på grund av oenigheter mellan hans söner. Det första var Arthedain, beläget i nordväst och det innefattade länderna från Lindon till Väderklintarna. Det andra var Rhudaur som låg i nordost och sträckte sig mellan Väderklintarna och Dimmiga bergen. Det tredje och sista var Cardolan som låg i söder och sträckte sig från Grå floden till Vinfloden och Väderklintarna. I Arthedain kom Isildurs ätt att leva vidare medans den i de andra två rikena snart dog ut helt. Vid denna tid ödelades Annúminas, Arnors forna huvudstad, ty dunedain flyttade ur den och lät den förfalla helt. I nästan 2 000 år låg den i ruiner innan konung Aragorn av Arnor-Gondor åter byggde upp den i början av Fjärde ålern.
Det kom ofta till strider mellan de tre konungarikena vilket var en bidragande orsak till Arnors fall. Det som orsakade krigen mellan dem var främst vem som skulle få besittning över Väderklintarna och landet västerut till Bri, ty både Rhudaur och Cardolan ville själva ha fästningen Amon Sûl som utgjorde gränsen mellan de tre rikena. Anledningen var att i Amon Sûl fanns den främsta palantiren i nordrikena och Arthedain hade redan de båda andra stenarna i sin ägo. När Argeleb I blev konung av Arthedain proklamerade han sin rätt till herravälde över hela Arnor, ty vi denna tid hade Isildurs ätt helt dött ut i de andra rikena. Rhudaur sade dock nej, ty makten hade tagits av en ond härskare över bergfolket som ingick i en hemlig allians med Angmar. Som följd av detta lät Argeleb befästa Amon Sûl. Han kom tillslut att stupa i krig mot Rhudaur och Angmar. Med hjälp av Cardolan och Lindon lyckades Argelebs son Arveleg driva tillbaka fienden. År 1409 marscherade en stor här ut från Angmar och omringade Amon Sûl. Dunedain besegrades och Arveleg stupade. Amon Sûl brändes och raserades men dunedain hade lyckats rädda undan palantiren och återförde den till Fornost. Under denna tid plundrades och härjades Cardolan svårt. Under Argeleb II tid kom pesten till Arnor från sydost och stora mängder dukade under, allra främst i Minhiriath.
År 1974 växte Angmars makt än mer och Häxmästaren och hans styrkor anföll Arthedain innan vinterns slut. Han erövrade Fornost och drev de kvarvarande dunedain över lunafloden. Konung Arvedui skulle dock lyckas hålla ut ett tag till på Norra åsarna men tillslut tvingades han fly norrut med sin livvakt. De lyckades trots allt undkomma och de höll sig gömda i de gamla dvärggruvorna. På grund av hunger kom han till att söka hjälp hos Lossoth, snömännen i Forchel. Dessa gav dem mat och byggde några hyddor åt dem där Arvedui och hans män sedan fick ligga och vänta på att hjälp skulle anlända söderifrån. När Cirdan, skeppsbyggaren fick höra om konungens flykt mot norr sände han skepp till Forchel för att leta efter honom. Så kom det sig efter ett tag att sjömännen fann konungen och han steg ombord på deras skepp men innan skeppet åter nått öppet vatten föll de offer för en storm och det gick under med alla ombord. Med Arvedui, Nordkonungadömets sista konung gick även Arnors tre palantirer förlorade.
Dunedains antal hade minskat något enormt och de blev ett krinvandrande folk. Deras hövding kom att bli Arveduis äldste son Aranarth. Efter honom skulle ytterligare tretton hövdingar följa innan den siste föddes som kom att bli Aragorn II. Efter Ringens krig och Saurons absoluta nederlag kröntes Aragorn till storkonung av Arnor och Gondor.
[redigera] Arnors konungar
- Elendil 3320 - död 3341 AÅ (Andra Åldern)
- Isildur 3341 AÅ - död 2 TÅ (Tredje Åldern)
- Valandil 10 - 249
- Eldacar 249 - 339
- Arantar 339 - 435
- Tarcil 435 - 515
- Tarandor 515 - 602
- Valandur 602 - död 652
- Elendur 652 - 777
- Eärendur 777 - 861
[redigera] Arthedains konungar
- Amlaith av Fornost 861 - 946
- Beleg 946 - 1029
- Mallor 1029 - 1110
- Celepharn 1110 - 1191
- Celebrindor 1191 - 1272
- Malvegil 1272 - 1349
- Argeleb I 1349 - död 1356
- Arveleg I 1356 - 1409
- Araphor 1409 - 1589
- Argeleb II 1589 - 1670
- Arvegil 1670 - 1743
- Arveleg II 1743 - 1813
- Araval 1813 - 1891
- Araphant 1891 - 1964
- Arvedui 1964 - död 1974
[redigera] Arnors hövdingar
- Aranarth 1974 - 2106
- Arahael 2106 - 2177
- Aranuir 2177 - 2247
- Aravir 2247 - 2319
- Aragorn I 2319 - död 2327
- Araglas 2327 - 2455
- Arahad I 2455 - 2523
- Aragost 2523 - 2588
- Aravorn 2588 - 2654
- Arahad II 2654 - 2719
- Arassuil 2719 - 2784
- Arathorn I 2784 - död 2848
- Argonui 2848 - 2912
- Arador 2912 - död 2930
- Arathorn II 2930 - död 2933
- Aragorn II 2933 - 120 FÅ (Fjärde åldern)
[redigera] Fjärde Ålderns konungar
- Elessar (Aragorn) 3019 TÅ (Tredje Åldern) - 120 FÅ (Fjärde Åldern)
- Eldarion 120 - 220
Den Fjärde Ålderns konungar härskade över det återförenade Arnor och Gondor. Det finns inte mycket som berättar om Eldarions liv och när denne dog är inte på några vis bekräftat men den tros vara runt år 220, inte heller finns det något berättat om vilka konungar som följde efter honom.
