Francisco Pizarro

Wikipedia

	Denna artikel innehåller ifrågasatta faktauppgifter.
	Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter.

Francisco Pizarro år 1540

Francisco Pizarro, född okänt år på 1470-talet, död 26 juni 1541, var en spansk sjöfarare och upptäcktsresande.

Pizarro föddes 1471, 1475, 1476 eller 1478 enligt olika källor i Trujillo i Extremadura, Spanien. Han var illegitim son till Gonzalo Pizarro (senior) en infanteriöverste. Nästan ingenting är känt om Pizarros uppväxt, men han tycks inte ha fått någon ordentlig utbildning och var analfabet.

[redigera] Resorna till Sydamerika

[redigera] Första resan

Kort efter att nyheten om Amerika upptäckt nådde Spanien var han i Sevilla. Han seglade till Nya världen 1502, anlände till Västindien och bodde på ön Hispaniola, där han deltog i olika spanska upptäckts- erövringsfärder. Han omnämns 1510 som deltagare i en expedition från Hispaniola till Urab under Alonso de Ojeda, som gav honom befälet över kolonin i San Sebastian. 1513 följde Pizarro Vasco Núñez de Balboa när denne korsade Panamanäset för att upptäcka Stilla havet och upprätta en bosättning i Darién, Panama. Han fick också ett repartimiento under Pedro Arias de Avila (Pedrarias), och blev kreatursbonde i Panama.

[redigera] Andra resan

1522 hade Pascual de Andagoya varit på den sydamerikanska västkusten. De hade hört infödingarna där prata om en plats rikt på guld som kallades Berú (numera Peru) längs floden Pelú. Liksom alla andra ville Pizzaro lägga händerna på denna förmögenhet och ingick i ett partnerskap med Hernando de Luque och Diego de Almagro. De enades om att erövra landet tillsammans och dela vinsten lika. Pizzaro skulle vara expeditionsledare, Diego tillhandahöll trupper och proviant och Luque skulle se över ekonomin.

Den 13 september 1524 reste Pizzaro från Panama för att erövra Peru. Men expeditionen blev ett fiasko då de drabbades av dåligt väder, lite mat och konstanta attacker från infödingarna. När de avklarat en tredjedel av resan fick de order att återvända. Men Pizzaro fortsatte med tretton av hans män, resten övergav honom. De fortsatte och nådde till sist den stora staden Tumbes i norra Peru.

Infödingarna blev överväldigade av conquistadorerna i sina skinande rustningar. Men hövdingen lät sig inte imponeras och Pizzaro återvände tomhänt till Panama.

[redigera] Tredje resan

Pizarro tillfångatar Atahualpa

Den nye guvernören i Panama slog dövörat till när Pizzaro bad om att få åka på en tredje expedition och Pizarro sökte stöd på annat håll. Han återvände då till Spanien för att ansöka om tillåtelse av kungen att utforska och erövra Peru i den spanska kronans namn. Kungen lät sig blidkas och sade åt honom att erövra ”Nya Kastillien” som han kallade det. Och den 13 maj, 1531 anlände Pizzaro och hans fyra bröder i Tumbes, där de grundade kolonin San Miguel de Piura.

Precis under denna perioden låg inkariket i mitten av ett dynastibyte och det var något av en politisk kris när Pizzaro anlände. Pizarro lyckades vända situationen till sin fördel och anordnade ett möte med den ledande kandidaten till kungaplatsen - Atahualpa. Atahualpa trodde att conquistadorerna var gudar som återvände och bjöd in honom till sitt palats efter att ha rådfrågat sina astrologer. Pizzaro anlände med ynka 106 fotsoldater och 62 ryttare och gick mitt in i en arme av 40.000 inkaindianer. I denna kniviga situation var spanjorerna tvungna att förhandla snabbt. Han ledde in hövdingen i ett bakhåll och dödade hans livvakt. Pizzaro själv tog Atahualpa som gisslan den 16 november 1532. Men hövdingen hann döda en av Pizzaros bröder.

Pizzaro krävde två rum fulla av silver och ett av guld för att frige Atahualpa. Atahualpas undersåtar skaffade fram detta men betalningen till trots ströp Pizzaros män Atahualpa den 29 augusti 1533, med ursäkten att han skulle ha begått mord (på sin bror), polygami, förskingring och nepotism.

[redigera] Efter invasionen

1535 låg hela Peru under spanjorernas kontroll. Pizzaro grundade staden Ciudad de los Reyes (senare Lima) och fick makten över de norra delen av det erövrade landet. Almagro, hans tidigare kompanion, härskade över de södra delarna. Detta ledde snabbt till öppet krig mellan de gamla bundsförvanterna, efter att Almagro drivit bort en ny inkahär på 100,000 man ifrån Cuzco 1536 och Pizarros bror Juan stupat i striderna. Almagro drev bort Pizarro och intog Cuzco 1537, men besegrades följande år av Pizzaros bröder och halshöggs 1538. 26 juni 1541 hämnades hans son med att skjuta Pizarro i sömnen och avrättades själv följande år. Det blev inget slut på rivaliteten förrän den spanska kungen skickade sin egen visir att styra över kolonin.

Pizzaro blev utsedd till guvernör. Men hans arbete blev en stor besvikelse då han irrade i blindo när det kom till alla de administrativa uppgifter som ämbetet medförde. Han visste hur man höll sig med en disciplinerad armé och inte mycket mer. Armén han grundade var en av grundstenarna i den järnhand som Spanien styrde stora delar av Sydamerika med under flera hundra år. Inkaindianernas kultur blev nästan helt utplånad av invasionen och alla skrifter och all kunskap de besatt försvann efter bara ett fåtal år.