Jokern
Wikipedia
"The Joker" i original. Galen superskurk från DC Comics, främst känd som Batmans (Läderlappens) ärkefiende.
Innehåll |
[redigera] Historik
Inspirationen till Jokern kom bl.a. från den tyska stumfilmen "Skrattmänniskan" av Paul Leni (1928), där huvudpersonen hade fått munnen vanställd och inte kunde sluta le. Ansiktsdragen till Jokern lånades ganska oblygt från skådespelaren Conrad Veidt i sin roll som Gwynplaine i The Man Who Laughs. Veidt är annars mest känd för sin roll som somnabulen Cesare i stumfilmsklassikern "Dr Caligaris Kabinett".
Jokern dök upp för första gången i Batman nr 1 (1940), i ett äventyr som gjordes av Bob Kane, Bill Finger och Jerry Robinson. Från början var han en kallblodig mördare vars ursprung och verkliga namn var okänt. Hans signum var ett spelkort med en joker på som han lämnade efter sig på brottsplatsen. Jokern har som främsta vapen ett egenutvecklat nervgift som får förutom att döda även får offrets käkmuskler att forma sig till ett förvridet stort leende.
I och med hårdare regler för serier i USA på 1950-talet och införandet av The Comics Code, som gjorde att våldsinslagen minskade markant i serien "Batman", kom Jokern att bli mer av en renodlat komisk figur som verkade tämligen harmlös. Det skulle dröja ända till 1973 innan Jokern åter porträtterades som den sinnessjuka och empatilösa massmördare han från början var – en trend som hållit i sig ända fram till våra dagar. Jokern är numera mer obehaglig än någonsin och är bland annat ansvarig för mordet på den andre Robin (Jason Todd), invalidiseringen av kommissarie Gordons adoptivdotter Barbara Gordon (den första Batgirl) samt mordet på Gordons fru.
På 1970-talet hade Jokern en egen kortlivad serietidning i USA, med manus av Denny O'Neil och teckningar av Irv Novick. På senare år har han inte bara plågat Batman, utan även dykt upp som motståndare till flera andra superhjältar från DC Comics.
[redigera] Handling
Typiskt för Jokern är hans förkärlek för lila kläder, skämtartiklar, nedlagda nöjesfält och en sällsynt förmåga att alltid överleva. En klassisk sorti för Jokern är att han efter en dramatisk kamp mot Batman ramlar i vatten och kroppen är spårlöst försvunnen – men Jokern återvänder alltid.
[redigera] Den ursprungliga bakgrundshistorien
Jokerns ursprung var länge höljt i dunkel, men i Detective Comics nr 168 (1951) avslöjades att Jokern en gång varit en namnlös laboratorieassistent på Monarch Playing Card Company som bestämde sig för att stjäla en miljon dollar från sin arbetsgivare. För detta ändamål iklädde han sig en smoking, en röd heltäckande hjälm och slängkappa och tog namnet The Red Hood. Under kuppen simmade Red Hood ut genom avloppsrören och fann därefter att kemikalierna hade blekt hans hud vit, gjort hans hår grönt och hans läppar röda som blod. Inspirerad av kortfabriken som han gjort inbrott i tog han namnet Jokern och startade sin brottsliga bana.
[redigera] Den moderna bakgrundshistorien
Den moderna bakgrundshistorien om Jokerns ursprung skapades av den kände serieförfattaren Alan Moore i samarbete med tecknaren Brian Bolland, i deras verk "The Killing Joke" (1988). Jokern var här en misslyckad komiker vars namn aldrig omnämns, och vars liv slås i spillror då frun omkommer i en olycka. Han blir inblandad i en kupp mot det företag där han arbetar och får bära en röd hjälm och kappa – ett grepp som de två skurkarna som leder aktionen använder sig av som en vilseledande manöver för att få polisen att tro att den som bär dräkten är ledare för ligan. I själva verket är det olika personer som får agera ligaledare vid varje brottsaktion, men polisen och pressen tror att det är samma person och har döpt den okände banditen till The Red Hood.
Inbrottet går snett, polisen ingriper och Batman tar upp jakten på den rödklädde komikern. Skrämd av Batman kastar han sig ner i en behållare med giftigt avfall och lyckas på det sättet ta sig ut genom avloppsrören. När komikern tar av sig hjälmen ser han i en vattenpöl hur hans spegelbild har förändrats. Kemikalierna har blekt hans hud vit, gjort hans hår grönt och hans läppar röda som blod. Allt detta – hustruns död och åsynen av sitt förstörda ansikte – blir för mycket för honom och driver honom vansinnig.
Senare har det antytts att detta kanske inte heller är Jokerns sanna urpsrung. Jokern är känd för att ljuga ihop vad han känner för, och har genom åren hittat på flera olika historier om var han kommer ifrån. Red Hood-historien bör egentligen ses som en möjlig förklaring, men sanningen kommer vi kanske aldrig att få veta, åtminstone inte från Jokern själv.
[redigera] Filmversioner
[redigera] Cesar Romero
I den mer parodiartade tv-serien och techicolor-långfilmen med "Batman" från 1960-talet gestaltas Jokern av Cesar Romero. Även om Jokern här är en clownaktig skugga av sitt verkliga psykopatjag så har Romeros rolltolkning med sitt vansinninga skratt uppenbarligen påverkat såväl serieversionen som Jack Nicholsons Joker från 1989. En lustig detalj är att Romero vägrade raka av sig sin mustasch för rollen, varför man i närbilder kan se konturerna av den under Jokerns vita smink.
[redigera] Jack Nicholson
I regissören Tim Burtons film Batman (1989) spelades Jokern av Jack Nicholson. Rollfiguren fick där ett namn, Jack Napier, och en total omskrivning av Batman-historien gjordes i och med att Jokern i filmen påstods ha mördat Bruce Waynes (Batmans) föräldrar. Den tolkningen finns bara i filmen. I de gamla serierna och i Christopher Nolans film "Batman Begins" (2005) är det rånaren Joe Chill som avfyrar de dödande skotten.
[redigera] Mark Hamill
I den tecknade TV-serien "Batman: The Animated Series" från 1990-talet är det Mark Hamill som med sin röst gestaltar Jokern (Hamill är annars mest känd för sin roll som Luke Skywalker i Star Wars-filmerna). Han gjorde även rösten till Jokern i det första avsnittet av TV-serien "Birds of Prey". Rent fysiskt spelades dock Jokern här av Roger Stoneburner.
Artikeln är, i den version den hade den 6 februari 2006, hämtad från Seriefrämjandets Seriewiki: Jokern_(DC)
