Knut Magnusson av Danmark
Wikipedia
Knut Magnusson, kung av Danmark 1146-1157. Son till Magnus Nilsson av Danmark och Rikissa av Polen.
Knut valdes 1147 till kung på Jylland, medan hans halvkusin Sven Grate korades till kung på Själland. Följden blev ett långvarigt inbördeskrig. Knut jagades 1150 till Sverige och 1151 till Sachsen, men fick ändå 1152 Själland till län genom tyske kejsarens medling.
Efter en ny strid fördrevs Sven ur landet 1154 av Knut och Knut Lavards son Valdemar.De delade sedan makten. Till slut ingicks sommaren 1157 en förlikning. Riket delades i tre delar. Sven erhöll de skånska landskapen, Valdemar fick Jylland och Knut fick öarna. Den 9 augusti 1157 hade Sven de två andra kungarna till gäster i Roskilde, när han lät överfalla sina medtävlare. Knut dödades medan Valdemar lyckades rädda sig.
Knut gifte sig 1156 med en dotter till kung Sverker d.ä., som i sin tur hade gift om sig med Knuts mor, Rikissa, vilket innebar att Knuts mor också blev hans svärmor.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
| Företrädare: Erik Lamm |
Kung av Danmark 1146–1157 |
Efterträdare: Valdemar den store |
