L.O. Smith
Wikipedia
L.O. Smith, född 12 oktober 1836 i Kiaby, Kristianstads län, död 9 december 1913 i Stockholm. "Brännvinskungen", dominerade brännvinsbranschen i Stockholm mot slutet av 1800-talet. Upphovsman till Absolut renat brännvin/Absolut Vodka. Politiker.
Innehåll |
[redigera] Hans liv
Lars Olsson Smith fick vid åtta års ålder plats i en specerihandel i Karlshamn och blev av sin chef så väl behandlad, att han, som egentligen hette Olsson, antog dennes namn. Från 1850 hade han anställning i Stockholm först i en speceriaffär, sedan hos en skeppsklarerare. 1858 etablerade han agentur för en hel del brännerier i Skåne och Blekinge; denna affär växte inom kort högst betydligt och gav Smith både rikedom och tillnamnet Brännvinskungen.
Affären utvidgades snart med ett stort spritförädlingsverk på Reimersholme, varifrån brännvinshandel bedrevs i sådan utsträckning att vissa kontrollåtgärder måste vidtagas från det allmännas sida. Reimersholme låg på den tiden emellertid utanför Stockholms stads gränser, vilket var avsiktligt från Smiths sida. På så vis kunde inte de normala kommunala ordningsstadgarna användas emot verksamheten.
[redigera] Hans sociala intresse
Socialt intresserad, fängslades Smith av kooperationens idé och bildade 1883 och åren därefter i sådant syfte föreningar på flera ställen under namn av "Arbetarringar". Dessa upplöstes emellertid snart, och det enda minne, som i början av 1900-talet återstod av dem, var "Arbetarringens bank i Stockholm. Ej heller billiga matinrättningar för arbetare, s.k. ångkök, hade lång varaktighet.
[redigera] Smith som riksdagsman
1885 kom Smith in i första kammaren, vald av Blekinge läns landsting. Dock hade han, på grund av en viss simpelhet och missaktning för motståndarna, oaktat en hel mängd, delvis beaktansvärda motioner, föga framgång på den parlamentariska banan, som han 1891 frivilligt förkortade genom avsägelse.
[redigera] Det spanska bakslaget
Smith hade gjort oerhörda förluster som huvuddelägare i Karlshamns stora spritförädlingsverk, som i förlitande på den 1887 förnyade spanska handelstraktaten av 1883 till Spanien exporterat ej mindre än 16 000 fat 96-%:ig sprit, värda omkring 12 miljoner kronor. Men Cortes antog, efter påtryckningar från okänt håll, en lag om "efterskatt" på sprit. Karlshamnsbolaget kunde inte genast betala denna skatt, eftersom de måst pantsätta sin spanska sprit hos firman C. de Murrieta i London inför den kolossala affären. Därför blev man tvungen att sälja av stora delar av denna sprit till vrakpris, med en total förlust på affären på nära 6 miljoner kronor.
Därpå följde de Smithska reklamationerna, det vill säga en diplomatisk aktion i saken från svensk sida. Detta gjordes utan större energi, och fick endast konsekvensen att skiljedomsmålet fick en ensam domare (den portugisiske envoyén i Madrid, greve Casal Ribeiro) istället för de vanliga tre.
Julaftonen 1888 föll domslutet, vilket var att frågan vore att anse som en inre spansk angelägenhet. Smith försökte vid riksdagen 1889 att med sin stadgade rätt (RF § 38) bringa saken inför konstitutionsutskottet, men detta fick lika litet resultat som hans långa inlägg i första kammarens dechargedebatt.
[redigera] Hans familj
Smiths senare dagar förmörkades av familjetvister och ekonomiska bekymmer, vilka han, förmodligen inte helt objektivt, skildrat i sina memoarer (2 uppl. 1913).
Smiths dotter, Lucie Smith, född 1865, gift 1884 med friherre B.A.H. Lagerbielke, änka 1906, har under pseudonymerna "Tor Delling" och "Vitus" skrivit teosofiska avhandlingar, såsom Själens lif (3 uppl. 1911), Daniel, ett lifsöde (1913), En sällsam upplefvelse (s.å.), Själens lif ännu en gång (s.å.) och Mysteria (1915).
Hans yngre dotter, Mary Smith, född 12 mars 1868, gift 1887 med turkiske ambassadören i Stockholm.
Karadja Pascha, änka 1894, har utgett åtskilliga arbeten, såsom Étincelles (1891-1892), Seger (1897), A.B.C. Poste Restante (1898), Fulingens kärlekssaga (1899), Mot ljuset (s.å.; eng. övers. "Lightwards", 1910) samt åtskilliga rent spiritistiska skrifter och tal. till exempel Neognostikernas samfund (1913).
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
