Lev Trotskij
Wikipedia
| Lev Trotskij | |
|---|---|
| Född | 7 november 1879 Janovka, Ukraina, Ryska imperiet |
| Död | 21 augusti 1940 Mexico City, Mexiko |
Lev Davidovitj Trotskij (ryska: Лев Давидович Троцкий; även transkriptionerna Leo, Leon, Trotsky och Trotzky förekommer), före 1902 Lev Bronsjtejn, född 7 november (enligt gregorianska kalendern; 26 oktober enligt den julianska) 1879 i Janovka, distriktet Cherson i Ukraina (i dåvarande Tsarryssland), död 21 augusti 1940 i Coyoacán i Mexico City i Mexiko, var en ukrainsk (sovjetisk) politiker, revolutionär och marxistisk teoretiker av judisk härkomst. Han var bolsjevik efter februarirevolutionen i Ryssland 1917, efter att dessförinnan tillhört fraktionen mensjeviker inom Rysslands socialdemokratiska parti. Han var en av de främsta ledarna för oktoberrevolutionen och blev utrikeskommissarie i den sovjetryska regeringen ("Folkkommissariernas råd") 1917-18. Han deltog vid fredsförhandlingarna i Brest-Litovsk. Han är grundare av Röda armén och som krigskommissarie i densamma ledde Trotskij med framgång soldaterna under Ryska inbördeskriget 1918-20. Han organiserade Sovjetunionens vänsteropposition, de så kallade bolsjevik-leninisterna inom Allryska kommunistiska partiet (bolsjevikerna), år 1923 mot Josef Stalin, som slutade med Stalins totala seger. Trotskij uteslöts ur partiet 1927, som då hade antagit partibeteckningen Allunionella kommunistiska partiet (bolsjevikerna) och utvisades från Sovjetunionen i februari 1929.
Innehåll |
[redigera] Första kontakten med politiken
[redigera] Politisk organisering (1896-1902)
Lev Trotskij fick sin första kontakt med politiken under sina sista års studier i Nikolajev 1896, genom en av de ryska rörelserna narodnikerna. Narodnik betyder folkvän och syftar på innebörden "att gå till folket". Under den här tiden var det tankarna kring feodalsamhället, och de egendomslösa bönderna som formade budskapet. Det var också här han kom att introduceras för en marxistisk linje, som sedermera kom att bli grundvalar för de verk och idéer Trotskij presenterade för industriarbetare och studenter. De bildade sedan ett av Rysslands kanske första riktiga partier, Sydryska arbetareförbundet, att jämföra med de fackförbund som växte fram i Europa under slutet av 1800-talet.
I takt med att organisationen blev allt mer uppmärksammad för sina upplysningskampanjer till ryska medborgare att ifrågasätta tsarens auktoritära styre, blev de arresterade av tsarens säkerhetstjänst. Det kan tilläggas att upplysningen kom relativt sent till Ryssland, och fick inte samma genomslagskraft på landsbygden, där det fortfarande fanns människor som trodde att tsaren var av ett högre väsen - en odiskutabel despot, utvald av gud.
Trotskij, tillsammans med 200 förbundsmedlemmar sattes i fängelse år 1898 i väntan på verkställande straff. Samtidigt utanför murarna hölls den första kongressen för det nybildade partiet RSDP - Rysslands Socialdemokratiska Parti. Trotskij tillkännagav nu sitt fulla stöd, och medlemskap i partiet.
Trotskij träffade sin tidigare kamrat, och även marxist Aleksandra Sokolo i fängelset, och de skulle komma att gifta sig när den slutliga domen, fyraårig exil i Sibirien utdelades. De bosatte sig i Ust-Kust och fick två döttrar.
[redigera] Rysslands socialdemokratiska parti (1902-1903)
Kontakterna med Socialdemokratiska partiet togs återigen upp. Partiet grundade en socialistisk tidning vid namn Iskra som gavs ut i bland annat München och London. Genom att använda sig av ett falskt pass under pseudomynen "Trotskij", tidigare tillhörandes en fånge i Odessa kunde Trotskij ta sig ifrån Sibirien redan 1902, för att bege sig till London och möta upp med övriga socialdemokrater, samt redaktion- och utgivare av partiets tidning, som även de befann sig i exil. Till redaktionen hörde personer såsom Julius Martov, Vladimir Lenin och Pavel Axelrod. Redaktionen bestod av främst äldre personer, som befunnit sig i europeisk exil sedan långt tillbaka. Men Trotskij fick en ledande roll i tidningen trots sin ringa ålder på 21 år. Det var Lenin som var pådrivande att få han invald efter att ha sett Trotskijs potential med sina föredrag och sitt arbete för tidningen. En sjunde redaktionsmedlem var också nödvändig för att en eventuell omröstning gällande ett ställningstagande inte skulle bli jämnt fördelade.
Under partiets andra kongress, 1903 i Bryssel och London bildades två fraktioner inom det socialdemokratiska partiet. De två skilda fraktionerna utgjordes av de mer revisionistiska mensjevikerna ("minoritetsman), och de revolutionära bolsjevikerna ("majoritetsman"). Trotskij och merparten inom Iskra anslöt sig till mensjevikerna, vars politik byggde på reformism och opinionsbildning, i likhet med det socialdemokratiska partiet i Tyskland och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.
Trotskij hade dock ingen bunden ställning till mensjevikerna efter att de haft planer på att samarbeta med ryska liberaler, han såg sig som oberoende socialdemokrat och var öppen och delaktig i samarbete mellan båda fraktionerna.
[redigera] Ryska revolutionen (1905-1917)
[redigera] Revolutionen 1905
Den första ryska revolutionen bröt ut 1905 i Sankt Petersburg, till följd av omfattande strejker bland arbetare i städerna och uppror på landsbygden. Massiva demonstrationer genomfördes mot tsar Nikolaj II för att uttrycka missnöjet med krigsnederlagen mot Japan i rysk-japanska kriget, samtidigt som man ställde krav på bättre villkor för befolkningen. Den 9 januari, senare uppkallad "blodiga söndagen" inleddes efter att strejkande arbetare startade ett till synes fredligt demonstrationståg mot vinterpalatset, uppehället för tsarfamiljen som dock inte var på plats vid tillfället. Tsaren hade lämnat staden men placerat soldater och säkerhetstjänstemän på flera ställen i staden. Demonstranterna hade med sig kvinnor och barn för att markera att man inte hade något våldsamt uppsåt, eftersom man visste om att det fanns utstationerade trupper. Men man skulle gå en förödande katastrof till mötes. De ryska soldaterna öppnade eld rakt mot leden med demonstranter. Korrespondenter på plats, även från Sverige, rapporterade om sårade människor, och lik som täckte gatorna på uppskattningsvis 2000 - 4000 stycken.
Följderna av det här utlöste samma år världens dittills största och kändaste generalstrejker och protester, inte bara i Ryssland och Sankt Petersburg utan även i närliggande städer runtom i Europa och Asien. Tsar Nikolaj II gav med sig för att säkra sin fortsatta ställning, och tillät för första gången arbetare att organisera sig, och sätta upp arbetarråd, så kallade sovjeter.
[redigera] Arbetarråden
Lev Trotskij hade vid den här tiden blivit mer revolutionär. De nya möjligheterna till organisering gav Trotskij ett politiskt inflytande i Ryssland. Trotskij var en av nyckelfigurerna bakom Sankt Petersburgs första sovjet, tillsammans med 400 andra medlemmar som var valda av runt 200 000 arbetare. De representerade sammanlagt 5 fackförbund och 96 fabriker. Efter att ha riktat negativ och skarp kritik mot tsarens auktoritära styre greps flera ansvariga 1906, däribland dem även Trotskij som återigen blev dömd till landsförvisning, den här gången på livstid.
[redigera] Emigration, och första världskriget (1907-1917)
Trotskij besökte inte bara ryska socialdemokraternas partikongress som hölls i London, utan engagerade sig i flera andra socialdemokratiska partier i Europa, framför allt det tyska och under sin tid i exil gav han ut flera marxistiska och socialistiska texter. Första värlskriget bröt ut 1914, och tillsammans med en del andra socialistiska partier ansåg Trotskij att det var ett orättfärdigat krig i imperialismens intressen.
[redigera] Februarirevolutionen 1917
Trotskij befann sig i New York när Tsar Nikolaj II tvingats abdikera efter februarirevolutionen. Han lämnade USA snabbt för att bege sig tillbaka till Ryssland, men det skulle bli en fördröjning efter att ha stoppats av en brittisk flotta. Den 5 maj var Trotskij på plats i Ryssland. Han sympatiserade med bolsjevikerna, som efter revolutionen hade ett stort inflytande över sovjeterna. När bolsjevikerna hade fått majoritet i Petrograds sovjet, och Trotskij blivit vald till ordförande diskuterade han tillsammans med Lenin, Zinovjev och Kamenev om planer på att störta den provisoriska regeringen under Kerenskij. Trotskij brukar från och med slutet av 1917 betecknas som en av Lenins närmsta män.
[redigera] Sovjetunionen
[redigera] Ryska SFSR (1917-1922)
Efter att bolsjevikerna intagit regeringsställning efter den genomförda oktoberrevolutionen och utropat Ryska SFSR den 7 november, 1917 ställdes man inför hur man skulle förhålla sig gentemot väst, och i synnerhet Tyskland för att förhindra en eventuell invasion med den svaga regering man för tillfället hade. Man ville sluta fred så fort som möjligt för att kunna fortsätta revolutionen i lugn och ro. I Brest-Litovsk deltog Trotskij i det fredsfördrag som skulle ge länder, såsom Finland, Baltikum och Ukraina nationell självständighet från Ryssland i utbyte mot utlovad fred på Östfronten.
Ryska inbördeskriget under 1918-1922 utkämpades av röda armén, som leddes av Trotskij, mot den vita armén, som hade direkt understöd av totalt 21 länder. Efter att röda amén besegrat de vita deklarerades Sovjetunionen 1922, men blev inte erkänd förrän 1924.
Sovjetunionen under de första åren präglades först av krigskommunism för att få kontroll över landet. Man införde sedan NEP, Nya ekonomiska politiken för att inte gå för fort fram i det ditintills underutvecklade Ryssland.
Karl Kautsky, tysk socialdemokrat och nationalekonom gav ut en bok vid namn "kommunism och terrorn" där han riktade kritik mot röda armén under inbördeskriget. Trotskij gav ut en bok som svar med samma namn, fast med en annan underrubrik, där han försvarade deras påstådda terror med att fienderna i vita armén använde terror mot bolsjevikerna, och Trotskij argumenterade även för att den nya regeringen behövde få kontroll över landet som glidit in i anarki, inte minst mot yttre fiender.
[redigera] Exil (1929-1940)
Under sin tid i exil fortsatte Trotskij att ge ut flera politiska verk. Bland annat "Till marxismens försvar" och "Den förrådda revolutionen", där Trotskij försvarar marxism och kommunism, men analyserar och fördömer vad han anser är en stalinistisk utveckling i Sovjetunionen.
Trotskij beskrev bland annat den statsbärande centralkommittén som diktatur över proletariatet, statskapitalistiskt och bonapartistiskt. Lenin hade tidigare använt just begreppet statskapitalism under NEP för att skilja på företag med blandat statligt kapital och privat kapital, från "företag av entydig socialistisk typ", där det fanns sovjeter och således betecknades som proletär egendom. Ingetdera av dessa definitioner involverade dock Trotskijs syn på Sovjetunionens ekonomi under Stalin. Trotskij skrev att man med goda skäl kan återfinna bonapartistiska element redan under Lenins tid, men att "sovjetisk bonapartism under Lenin var en möjlighet, under Stalin har den blivit verklighet."
Trotskij som hade blivit utslängd från komintern bildade nu en ny international, Fjärde internationalen. Han hade problem med isolering och sekterism. Trotskij stod också för Entrism för han ansåg det var en väg få komma in arbetarörelsen igen. Detta beror framför allt på den berömda franska vändingen 1934, då Trotskij rekommenderade trotskisterna att gå in i det franska socialistpartiet.
Trotskijs exil inleddes i Turkiet, gick via Frankrike och Norge till slutstationen Mexiko. Där bodde han en tid tillsammans med konstnärerna Diego Rivera och Frida Kahlo, men efter bråk med Rivera flyttade han 1939 till ett eget hus i Coyoacán, en stadsdel i södra Mexico City.
Den 24 maj 1940 överlevde han ett mordförsök lett av Iosif Romualdovich Grigulevich, den stalinistiske målaren David Alfaro Siqueiros och Vittorio Vidale. Säkerheten i huset höjdes ytterligare, men Stalins agent Ramón Mercader lyckades bli en av Trotskijs bästa vänner, och slutade visiteras. Den 20 augusti 1940 tog Mercader med sig en ishacka, som han drev in i Trotskijs huvud. Trotskij skadades dock bara, bråk tilltog och livvakterna störtade in för att döda Mercader. De stoppades av Trotskij med orden "Döda honom inte! Denna man har en historia att berätta." Dagen därpå avled Trotskij på sjukhus. Mercader fängslades i 20 år, och belönades med orden Sovjetunionens hjälte när han flyttade till Sovjet 1961.
Trotskijs hus i Coyoacán finns bevarat och är numera ett museum.
Dagens trotskister betonar partidemokrati, internationalism, kritiskt stöd till "socialistiska" staters egendomsförhållanden och en återgång till originalmarxismen och Lenins tankar och idéer om staten och proletariatets diktatur. Innebörden av "proletariatets diktatur" är arbetardemokrati. Än idag finns det trotskister som använder entrism.
[redigera] Referenser
- Writings of Leon Trotsky (1933-34), First edition, Pathfinder 1972, pp. 101-122 Sovjetunionens klasskaraktär
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Lev Trotskij
