Michail Gorbatjov

Wikipedia

Michail Gorbatjov

Michail Sergejevitj Gorbatjov (ryska: Михаи́л Серге́евич Горбачёв), född 2 mars 1931 i Privolnoje nära Stavropol, Ryssland (i dåv. Sovjetunionen), är en rysk politiker, Sovjetunionens ledare 1985-1991 och dess förste och siste president. Fick Nobels fredspris 1990.

[redigera] Politisk karriär

Gorbatjov var son till ryska bönder i Stavropolområdet i sydvästra Ryssland. 1946 gick han med i det kommunistiska ungdomsforbundet, komsomol. 1952 gick han med i Sovjetunionens kommunistiska parti (SUKP) och skrev samma år in sig vid Moskvauniversitetet. Där tog han juridikexamen 1955.

1971 blev han medlem av centralkommittén i SUKP och blev partisekreterare för jordbruksfrågor 1978. Han blev fullvärdig politbyråmedlem 1980 och blev snart en mycket aktiv sådan. Då Jurij Andropov dog i februari 1984 tog Konstantin Tjernenko över som generalsekreterare för SUKP. Redan då sågs Gorbatjov som den naturliga efterträdaren till Tjernenko.

Gorbatjov valdes till generalsekreterare för kommunistpartiet den 11 mars 1985, en dag efter Tjernenkos död. Han var då fortfarande politbyråns yngste medlem.

[redigera] Generalsekreterare i kommunistpartiet

Kort efter sin utnämning försökte Gorbatjov ta itu med problemen. Hans första mål var att få fart på den inhemska ekonomin som hade stagnerat under Brezjnev. Medlen var att försöka minska byråkratin och få till stånd tekniska moderniseringar och ökad produktivitet. Det gick trögt i början och Gorbatjov genomdrev då det som han senare kom att förknippas med för eftervärlden: Glasnost ("öppenhet") och Perestrojka ("nydaning"). Under Glasnost ökades yttrandefriheten. Press och TV fick friare händer och det stalinistiska totalitära systemet skulle bort. Under perestrojkan introducerades fria och hemliga val inom partiet, med flera kandidater att välja mellan. De första försöken att införa marknadsekonomi gjordes också. Detta fick dock starkt motstånd från de äldre konservativa inom partiet som ville ha kvar total makt över ekonomin. Gorbatjov genomförde även en kampanj mot alkohol.

På utrikesplanet jobbade Gorbatjov för avspänning och avrustning. I ett avtal (det så kallade INF-avtalet) med USA:s president Ronald Reagan 1987 beslöts att avskaffa alla medeldistansrobotar.

[redigera] President

1990 blev Gorbatjov Sovjetunionens förste exekutive president. Hans kamp för avspänning och öppenhet gav honom ett gott anseende i väst. Han erhöll Nobels fredspris 1990. Samtidigt som han blev populär utanför Sovjetunionen (Gorbi-effekten) växte kritiken mot honom internt både från konservativa kommunister och från demokratiförespråkare. Med öppenheten kom ett mer instabilt Sovjetunionen, vilket fick till följd att Gorbatjov tvingades inrikta sig på politisk stabilitet. Liberala politiker ersattes med mer konservativa och han stärkte sin egen presidentmakt. Vid en misslyckad kupp den 19-22 augusti 1991 försökte mer konservativa och militaristiska element inom kommunistpartiet och försvarsmakten att avsätta honom, med understöd av vissa enheter inom krigsmakt och säkerhetspolis. Efter starkt motstånd mot dessa krafter från allmänheten och Rysslands folkvalde president Jeltsin, misslyckades kuppen inför världens TV-kameror som var på plats vid presidentpalatset i Moskva. Gorbatjov kunde återta presidentposten.

[redigera] Sovjetunionens upplösning

Gorbatjov ville in i det sista göra om Sovjetunionen till en genuin federation men detta gick i stöpet när fler och fler sovjetrepubliker utropade sin självständighet under 1991. Han lämnade posten som Sovjetunionens president den 25 december 1991. Sovjetunionen delades upp i sina republiker som blev självständiga länder. Med undantag av de baltiska länderna så bildade de nya staterna en ekonomisk union - Oberoende staters samvälde (OSS).

Gorbatjov har kandiderat i det ryska presidentvalet som representant för socialdemokraterna, men fått ett mycket lågt stöd. I maj 2004 avgick han som partiledare för socialdemokraterna.