Muhammed

Muhammed (arabiska: محمد, den prisade), född omkring 570 i Mekka som Muhammed ibn Abdullah, död 8 juni 632 i Medina i nuvarande Saudiarabien, är grundaren av religionen islam. Muhammed är enligt muslimer Guds (Allahs) sista profet som under en period på 23 år mottagit islams heliga budskap, Koranen, från Allah, genom ärkeängeln Jibril (Gabriel). I Koranen, som inom islam har ställning som Guds ord, finns Muhammeds uppenbarelser nedtecknade. Muhammed nämns också i den muslimska trosbekännelsen: "Det finns ingen gud utom Gud (Allah) och Muhammed är hans profet".

Muhammed betraktas som Rasulullah, vilket betyder "Guds budbärare". Hans för-islamiska tillnamn var al-Amin, vilket betyder "den trovärdige". Han är även känd som Mustafa (den utvalde) och Rahmatan-lil-'alamin (Guds utsände barmhärtighet åt mänskligheten). Yttrandet av Muhammeds namn bör enligt islamisk tradition följas av frasen SAW, som betyder: "Må Guds salam (fred) och salah (välsignelser) vara över honom"; denna fras yttras även vid omnämnandet av andra profeter som Ibrahim (Abraham), Musa (Moses) och Isa (Jesus).

[redigera] Historia

[redigera] Uppväxt

"Muhammed" i arabisk kalligrafi.

Muhammed föddes som Muhammed ibn Abdullah (Muhammed, son till Abdullah), och efter hans förste sons födelse fick han tillnamnet Abu al-Qasim (far till al-Qasim). Muhammed var son till Abdullah bin Abdul Muttalib, av Hashims släkt och stammen Qureish. Moderns namn var Amina. Muhammed växte upp hos farbrodern Abdul-Muttalib, och efter dennes bortgång hos farbrodern Abu Talib. Han uppfostrades till köpman och gifte sig för första gången i 25-årsåldern, omkring 595, med änkan Khadija som då var omkring 40 år gammal och med vilken Muhammed fick två söner och fyra döttrar. Från en av dessa döttrar, Fatima, i hennes äktenskap med Muhammeds kusin Ali, och deras söner Husayn och Hasan, härstammar alla de som räknas till ahl al-bayt (bokstavligen "husets folk", det vill säga ättlingar till Muhammed).

[redigera] Uppenbarelsen

Vid 40 års ålder upplevde Muhammed en kallelse till profet (sura 53:1-10 i Koranen). Enligt traditionen hade Muhammed även en uppenbarelse i en grotta vid berget Hira utanför Mekka, där han mötte ärkeängeln Gabriel och fick ytterligare en kallelse att vara Guds sändebud, samt mottog de första kapitlen i Koranen.

Först vände sig Muhammed enbart till en mindre krets, bland dem fostersonen Ali och Abu Bakr, men senare också till sin stam Qureish. Efter de äldsta uppenbarelserna talade Muhammed om Gud, Skaparen, som ska dyrkas Ensam. Han var starkt kritisk mot polyteism - monoteismen (tawhid) var hans främsta lärosats. Muhammed talade även om en Domens dag, då varje människas gärningar bedöms av Gud och därefter belönas eller straffas. Han mötte dock motstånd bland sina stamfränder och vann anhängare främst bland de fattiga. Motståndet från polyteistiska trosbekännare var mycket hårt, och flera tidiga muslimer som tillhörde samhällets bottenskikt fick sätta livet till, medan de rika araber som accepterat islam fick uppleva bojkott och förnedring. Ganska snart emigrerade därför många av dem till Abessinien. Detta var den första emigrationen (hijra).

Profeten Muhammeds himmelsfärd (miraj) på en persisk miniatyrmålning från cirka 1550. Profetens ansikte är dolt, vilket är en vanlig praxis i islamisk konst.

[redigera] Islams tidiga år

På grund av motståndet mot honom i Mekka antog Muhammed 622 en inbjudan från grannorten Jathrib där några av hans anhängare gjort honom känd. Enligt traditionen accepterade araberna i Yathrib honom som profet eftersom de i diskussioner med judarna i staden fått det berättat att en profet skulle komma dit. Från och med Muhammeds tid kom staden att kallas profetens stad, Medina (Medinat an-nabi, "profetens stad"). Denna händelse utgör startpunkten för islams tideräkning.

En konflikt utbröt snart mellan muslimerna och de tre judiska stammarna i Medina, vilket resulterade i att två av de judiska stammarna fördrevs medan samtliga män i den tredje stammen blev avrättade.

Ganska snart hamnade de troende i Medina i konflikt med Mekka och stridigheter utbröt emellanåt. Dock slöt sig fler stammar till Muhammed och år 630 var han stark nog att inta Mekka som kapitulerade. Muhammed valde att inte hämnas på dem. Under två år vallfärdade Muhammed från Medina till Mekka. Strax efter den andra vallfärden insjuknade han och dog den 8 juni 632, som herre över i stort sett hela den Arabiska halvön.

[redigera] Profetens fruar

Muhammed hade under sin livstid tolv fruar. Den första var Khadidja som var betydligt äldre än Muhammed själv när de gifte sig. Hans mest älskade hustru var Khadidja.

[redigera] Ickemuslimers syn på Muhammed

Kristendomen räknar inte Muhammed som profet, inte heller judendomen, medan bahá'íer anser att Muhammed, som nationsbyggare, var en stor budbärare och profet från Gud. Bahá'íerna accepterar Muhammed, och ser på Koranen som gudomligt inspirerad med andliga och sociala principer.

Dante avbildade i Inferno Muhammed som en "söndrare av religionen" som därför evigt pinas i helvetet.

[redigera] Litteratur om Muhammed på svenska

Muhammeds historia. Efter Gibbon. Öfversättning af J. Ekelund, 1817, Edward Gibbon (Hedmanska)
Muhammed : hans liv och hans tro, 1967, (Bearbetad och aktualiserad upplaga av Geo Widengren), Tor Andrae (Natur och kultur)
Muhammeds nattliga färd till himlen och underjorden : den muslimska traditionen berättar hur Muhammed en natt blev förd till himlen och fick möta Gud / berättad av Sophie Pommier, 1996, ISBN 91-86212-45-1 (inbunden), Sophie Pommer (Hjulet)
Profetens hustrur, 1998, ISBN 91-88992-27-6, Magali Morsi (Alhambra)
Muhammed : en biografi, 2003, ISBN 91-37-12220-7 (inbunden), Karen Armstrong (Forum)
Profeten Muhammed : hans liv och samtid, 2004, ISBN 91-46-20409-1 (inbunden), Barnaby Rogerson (Wahlström & Widstrand)