Rovfåglar
Wikipedia
| ?Rovfåglar | |
|---|---|
 Glada, Brun glada
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Underklass: | Neognathae |
| Ordning: | Rovfåglar Falconiformes |
| Synonymer | |
|
se text |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Rovfåglar (Falconiformes), ibland kallade dagrovfåglar, är inom systematiken en problematisk grupp som har klassifiserats på en rad olika vis och som det fortfarande råder delade meningar kring, hur denna grupp fåglar ska kategoriseras och vilka arter som den ska omfatta.
Innehåll |
[redigera] Karaktäristika
Det signifikanta för rovfåglar är hur de är byggda och inte att de tar rov. Exempelvis tar ju ugglor, havsfåglar och även alla insektsätande tättingar rov men det förs inte till ordningen Rovfåglar. Rovfåglar varierar mycket i storlek, från den traststora stenfalken till de stora örnarna. Könen är oftast lika men honorna brukar vara lite större. Det viktigaste särdraget är deras kraftiga och krökta näbb och deras långa klor. Ofta nyttjar de termik för att glidflyga och typiskt är också hur de i aktiv flykt tar ett par kraftiga vingslag för att sedan glidflyga under en längre tid.
[redigera] Systematik
Länge såg man på gruppen rovfåglar som en överordning som omfattade de två ordningarna falkartade rovfåglar (Falconiformes) och hökartade rovfåglar (Accipitriformes) där den senare ordningen omfattade de båda familjerna Accipitridae (som hade olika svenska samlingsnamn) och Fiskgjuse som förs som enda art till familjen Pandionidae. Ordningen Falconiformes omfattade ofta de tre familjerna falkfåglar (Falconidae), sekreterarfåglar (Sagittariidae) och nya världens gamar (Cathartidae).
Rovfåglarnas taxonomi har kritiserats och diskuterats och i Sibley-Ahlquists taxonomi finns inte ordningen rovfåglar med alls. De familjer som ingår i ordningen förs i stället till den mycket utökade ordningen Ciconiiformes, vars svenska namn storkfåglar därmed tycks mindre lämpligt.
Men även Sibley-Ahlquists taxonomi har kritiserats på denna punkt och många taxonomer delar istället upp gruppen så att ordningen Falconiformes, som då får det svenska övergripande namnet rovfåglar (dock använder vissa istället det vetenskapliga namnet Accipitriformes för gruppen[1]) omfattar de fyra familjerna hökartade rovfåglar (Accipitridae), fiskgjusar (Pandionidae), falkartade rovfåglar (Falconidae) och sekreterarfåglar (Sagittariidae) medan nya världens gamar (Cathartidae) förs till den utökade ordningen Ciconiiformes.
Sista ordet kring rovfåglarnas taxonomi är inte sagt och man kan räkna med förändringar iochmed nya studier och kunskaper kring fåglarnas släktskap och utvecklingshistoria. Exempelvis visar en studie 2006 ledd av Per Ericson på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm att Falconiformes är nära släkt med Tättingar (Passeriformes) och papegojfåglar (Psittaciformes)[2]
[redigera] Underfamiljer
Tidigare har man ofta velat dela in rovfåglarna i underfamiljer efter anatomiska likheter. De flesta av dess underfamiljer är idag starkt ifrågasatta och då undersökningar av DNA motbevisar eller problematiserar släktskapen mellan rovfåglar. Dock lever dessa grupperingar fortfarande kvar i vardagligt tal och rovfåglars svenska namn är ofta ett resultat av dessa underfamiljsgrupperingar.
- Fiskgjusar (Pandionidae)
- Hökartade rovfåglar (Accipitridae)
- vråkar och örnar (Buteoninae)
- hökar (Accipitrinae)
- gamla världens gamar (Aegypiinae)
- glador (Elaninae och Milvinae, räknas ibland till en egen familj)
- bivråkar (Perninae)
- kärrhökar (Circinae)
- ormörnar (Circaetinae)
- Falkfåglar (Falconidae)
- Egentliga falkar (falconinae)
- Caracaror (Polyborinae)
[redigera] Familjer och släkten inom ordningen
Listning med reservation för olika uppfattningar om systematiken - se ovan. Typiskt för många av rovfågelsläktena är att de innehåller enstaka eller några få olika arter. De släkten som omfattar fler än tio arter är: kärrhökar Circus med cirka 15 arter, Accipiter med cirka 50 arter, Buteo med cirka 25 arter, Aquila med cirka 11 arter och Falco med cirka 35 arter.
|
|
|
[redigera] Jakt och levnadssätt
Dagrovfåglarna omfattar många skilda levnadssätt med det gemensamt att de lever av jakt eller as, oftast av ryggradsdjur men i vissa fall även av insekter (främst bivråkar, mindre falkar). Jaktsätten skiljer sig åt,
- Överrumplingsjakt, gärna i kuperad terräng eller skog - dessa rovfåglar har kraftiga, rundade vingar, och följer terrängen för att osedda komma mycket nära bytet och slå ned på det. I Sverige representerar duvhök och sparvhök denna typ, de mest extrema av dessa fåglar är de tropiska apörnarna.
- Förföljelsejakt i hög fart - större falkar som slår fåglar i luften. Jaktfalk och framförallt pilgrimsfalk exemplifierar denna jakttyp.
- Spaning på medelhög eller låg höjd, sjunkande ned mot bytet för att avslutas med en plötslig dykning - mindre falkar som tornfalken och den svartvingade gladan jagar gärna på detta sätt. Typiskt är att dessa fåglar gärna ryttlar eller står helt stilla i luften med huvudet exakt orörligt.
- Opportunistisk glidflygning, gärna kombinerat med attacker i hög fart - större örnar, som kungsörnen. En variant av denna avsökningsstrategi utövas av kärrhökarna som på låg höjd svävar fram i låg fart över vass och stränder i jakt på föda.
- Fiske, ofta med spaning från hög höjd, där bytet snappas upp vid vattenytan - typiska representanter är havsörnar och fiskgjuse.
- Spaning efter as - många rovfåglar, framförallt de större, tar gärna as. De rovfåglar som lever till någon betydande del av as är desamma som är goda termikflygare, de mest extrema av dem är gamla världens gamar.
Det finns undantag, som exempelvis bivråken som gärna letar insekter på marken eller klätterhöken som klättrar i träd och letar insekter, ödlor och fåglar i håligheter.
[redigera] Anpassningar till levnadssättet
Höghastighetsjägarna har kompaktare kropp och spetsiga vingar. Tack vare den högre farten och muskulösa kroppen kan också pilgrimsfalken slå större byten i förhållande till sin egen kroppsvikt än någon annan rovfågel. Manövrering i skog kräver som redan nämnts rundade kraftfulla vingar. Kraftbesparande segelflygning kräver framför allt stor vingyta. De mest specialiserade segelflygarna har också spretande vingpennor, där varje fjäder fungerar som en vinge och ständigt justeras medan fågeln flyger.
Rovfåglarnas syn omtalas ofta som anmärkningsvärd. Den skiljer sig inte fundamentalt från vår egen, men rovfåglar har alla mycket god förmåga att urskilja detaljer och rörelser.
Egentliga rovfåglar - till skillnad från exempelvis nya världens gamar - har kraftfulla, fjälliga fötter med skarpa klor. Näbben är i allmänhet kraftig - undantaget är framförallt de rovfåglar som i huvudsak lever av insekter.
Gamar och de rovfåglar som lever av as har anpassat sig genom att sakna fjädrar och dun på huvudet och istället ha naken hud där. Fjädrar skulle ständigt smutsas ner när dessa fåglar sticker in huvudet i djurkadaver. Som kontrast har bivråken en motsatt anpassning. För att klara av sin diet som består av bland annat jordgetingar har fågeln ett extra lager fina fjädrar på huvudet, vilka närmast kan liknas vid fjäll.
[redigera] Rovfåglar som observerats i Sverige[3]
|
Örnar
Falkar
|
Fiskgjuse
Gamar
Vråkar, hökar och glador
|
[redigera] Källor
- ^ Exempelvis: Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
- ^ Per Ericson, Naturhistoriska riksmuseet, Biology Letters, 2006
- ^ Club300 - Svenska fågellistan
