Thule (mytologi)
Wikipedia
Thule, latin för "norden", och Ultima Thule, "yttersta norden", är ett begrepp inom grekisk och romersk mytologi som används för att beteckna ett landområde längst i norr.
Begreppet användes första gången av den grekiske geografen och utforskaren Pytheas från Massalia (Marseille) som anordnade en expedition på 320-talet f.Kr. till Britannien och förmodligen seglade han runt och besökte Orkneyöarna och Shetlandsöarna. Efter resan skrev han i verket Om oceanen att Thule låg sex dagsresor norr om Britannien vid ishavet och att natten endast varade 2-3 timmar under sommaren. Han fick höra att norr om Thule är havet fruset och att solen inte går ned alls på sommaren.
I sitt verk Georgica använder Vergilius begreppet i överförd bemärkelse för att visa hur långt kejsar Augustus makt sträckte sig. Ptolemaios ansåg att Ultima Thule låg vid den bebodda världens allra nordligaste gräns.
Historikern Alf Henrikson har författat en roman titulerad Pytheas resa till Thule som är en blandning av historiska fakta och vilda fantasier.
