Edmund Husserl
Wikipedia
Edmund Husserl född 8 april 1859, död 26 april 1938, tysk filosof av judiskt ursprung, mest känd som den moderna filosofiska fenomenologins fader. Efter studentexamen påbörjade Husserl universitetsstudier i Leipzig. 1883 disputerade han med en matematisk avhandling. Genom Franz Brentano kom Husserl i kontakt med filosofin. 1887 var Husserls andra avhandling färdig Om talbegrepppet - Psykologiska analyser; han rörde sig alltså i gränslandet mellan matematik och filosofi liksom hans samtida Gottlob Frege som för övrig hårt kritiserade Husserls avhandling.
Husserl kom dock att överge den psykologiska ansatsen i och med Logiska undersökningar i två band (senare tre band) 1900-01. Band ett är en uppgörelse med psykologismen. I band två (och tre) presenteras vad Husserl anser vara den nödvändiga grunden att bygga matematiken och logiken på - fenomenologin!
1911 publicerar Husserl en artikel i tidskriften Logos med titeln Filosofi som sträng vetenskap i vilken polemiken mot psykologismen skärps och utvidgas till att inbegripa de två monismerna naturalism och historicism och de världsåskidningsfilosofierna de ger upphov till. Han presenterar också ett program för filosofin vilket syftar till att för tillbaka kunskapen till dess ursprung: "På ett objektivt giltigt sätt kan [individen] få kunskap endast om väsen och väsensrelationer och därmed slutgiltigt åstadkomma allt som är nödvändigt för att klargöra och förstå all empirisk kunskap och all kunskap överhuvudtaget ... korrelationen mellan 'vara' (naturvaro, värdevaro etc.) och 'medvetande'"
Möjligheten att genomföra programmet undersöks i Idéer till en ren fenomenologi och fenomenologisk filosofi (1913) i tre band varav två och tre publicerades postumt. I verket attackeras det naturvetenskapliga, avhumaniserade och avhumaniserande intrånget i humanvetenskapen. En skarp gräns dras också mellan essentia (vad något är) och existentia (att något är) vilket har blivit en bärande pelare i hermeneutiken. Metoden att skilja dessa två åt bär det tekniska namnet epoché.
Husserls viktigaste texter efter Idéer är Cartesianska meditationer (1929) och Den europeiska mänsklighetens kris och filosofin (1936/54). I den förra presenteras utförligt en intersubjektivitetsteori. I den senare behandlas livsvärlden och relationen mellan vetenskap och filosofi.
