Könsstympning

Wikipedia

Med könsstympning avses oftast kvinnlig könsstympning, vilket syftar på borttagande av hela eller delar av de yttre delarna av det kvinnliga könsorganet. En vidare definition av könsstympning låter begreppet syfta på alla former av förändring av könsorganen, även manlig omskärelse. Denna definition sammanfaller med ambitionen att förbjuda omskärelse i alla former utom då det är medicinskt indicerat, men är inte allmänt vedertagen, vare sig i samhällen där manlig omskärelse är kutym eller annorstädes.

[redigera] Orsaker

Det anses vara en samling vanföreställningar, myter, kulturella traditioner och ett missbruk av olika religiösa åsikter som ligger tillgrund för denna sedvänja.Sedvänjan är inte måste inom någon av världsreligionerna.

[redigera] Kvinnlig könsstympning

Kvinnlig könsstympning eller kvinnlig omskärelse är borttagandet av delar av det yttre kvinnliga könsorganet. Det finns olika grader av omskärelse beroende på hur mycket som skärs bort, och den allvarligaste formen kallas infibulation.

Vid den lindrigaste formen av könsstympning skärs endast förhuden på klitoris bort. Flickan får därefter ett bandage, som hon får bära tills skadan slutar blöda. Vid mer omfattande könsstympning på flickor styrs omfattningen av vilken kulturell föreställning som är bestämmande för den utveckling samhället anser att flickan bör genomgå för att bli en i samhället accepterad kvinna. Genom att skära av klitoris anser man i en del samhällen att man förhindrar att ett penisliknande organ utvecklas.

Vid infibulation däremot skärs flickornas könsorgan bort intill de yttre blygdläpparnas hudgräns. Dessa fästs ihop med små pinnar och endast en liten öppning lämnas med ett tunt gräsrör genom vilket urin, och så småningom mensblod kan rinna ut. Efter infubulationsriten lindas flickornas ben tätt tillsammans och de får vara stillaliggande tills en akut sårläkning skett. Under denna fas tröstas, smärtlindras och sköts de omsorgsfullt eftersom bandageringen hindrar dem från att gå. Därefter får de återgå till det vanliga livet.

I andra samhällen har man en uttalad vilja att förhindra att flickan blir en "översexualiserad" vuxen om hon upptäcker sin förmåga till sexuell njutning. I samhällen med den mest omfattande stympningen, då både klitoris, de inre blygdläpparna och insidan av de yttre blygdläpparna skärs bort är argumenten för stympningen kopplat till samhällets krav på kvinnors anständiga sexuella existens; en ostympad kvinna anses där som oanständig och omöjlig för en man att ingå äktenskap med då hon är okontrollerbar. Vid denna stympning sys de yttre blygdläpparna ihop och får läka samman frånsett en liten öppning som lämnas för urin och menstruationsblod. Denna typ av stympning kallas infibulation eller faraonisk omskärelse. I samband med förlossning måste denna söm sprättas upp och efter att barnet fötts sys ihop igen. Denna omskärelse kan ha kommit från Egypten eller spridits till Egypten, för att där få sitt namn. Kvinnlig omskärelse anses vara äldre än islam, kristendom och troligen även judendom. Ingen kan säga säkert vart det kom till och när.

Föräldrarna brukar lämna sina döttrar till stympning enligt den lokala traditionen, som påbjuder att ingreppet genomförs då flickorna är 6-8 år gamla. Ingreppet utförs ofta utan bedövning och under sanitärt undermåliga förhållanden, varför komplikationer och dödsfall är mycket vanliga. I större afrikanska städer med moderna sjukhus kan föräldrar få stympningen utförd på sina döttrar under säkrare hygieniska förhållanden. I Sverige är det helt förbjudet att arrangera så att döttrarna blir könsstympade. En lag mot könsstympning av kvinnor antogs i Sverige 1982 och 1994 startades riksföreningen stoppa kvinnlig könsstympning. Stympade kvinnors yttre blygdläppar sys inte heller samman efter förlossning i Sverige utan barnmorskor och läkare försöker istället rekonstruera dem.

Kvinnlig omskärelse kan i värsta fall leda till döden, då skärande i kroppen alltid leder till en risk för dödliga infektioner. Ingreppen kan ge upphov till mycket allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser för de drabbade, såsom chock, smärta, blödningar eller skador på organen runt klitoris och blygdläpparna. Efteråt kan kvarvarande urin (vid infibulation) resultera i infektioner. Fistelbildningar är en vanlig komplikation till dessa kroniska infektioner och många flickor och kvinnor som stympats blir inkontinenta för både urin och avföring genom dessa fistlar. På flera ställen, i Afrika framförallt, driver många organisationer därför så kallade fistulasjukhus, där dessa flickor och kvinnor kan få hjälp med att reparera åtminstone dessa handikappande tillstånd. Däremot kan aldrig de bortstympade organen återställas. I samband med förlossning skärs de infibulerade kvinnornas könsorgan upp i ärrbildningen, för att återigen efter att barnet fötts sys samman igen.

[redigera] Förekomst i världen

Kvinnlig omskärelse är en av de mest utbredda och systematiska kränkningarna av kvinnans och flickors mänskliga rättigheter. WHO beräknar att två miljoner flickor omskärs varje år. Sedan FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 har Amnesty tagit ställning mot denna utbredda form av våld mot kvinnor.

Kvinnlig omskärelse förekommer

i flera afrikanska länder (minst 28)
bland muslimer i Indonesien, Indien, Sri Lanka och Malaysia
i Egypten, Oman, Yemen och Förenade Arabemiraten och kanske även på andra ställen i Mellanöstern.

Det spekuleras i om sedvänjan upprätthålls av utvandrare från länder med rituell kvinnlig omskärelse, även sedan de bosatt sig i i-länder som Australien, Kanada, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Sverige, Storbritannien och USA. I frankrike har föräldrar och omskärerskor tagits till domstol, där ett trettiotal personer ursprungligen från Västafrika har dömts.

Enligt världshälsoorganisationen WHO:s beräkningar har omkring 100 miljoner kvinnor utsatts för könsstympning.

UNICEF anger att könsstympning förekommer i ett 40-tal länder och att det drabbar 2 miljoner flickor varje år.

[redigera] Svensk lagstiftning

I Sverige är könsstympning förbjuden sedan 1982 Vid grova brott kan straffet för könsstympning bli fängelse i upp till tio år. Lagen skärptes 1999 och kom då att gälla även stympning som utförts i länder där det är lagligt. Det innebär alltså att både föräldrar och andra ansvariga kan åtalas i Sverige även om brottet skett utomlands. I Sverige finns hittills bara någr få fall av brott mot lagen om kvinnlig könsstympning dokumenterade. Varje kirurgiskt ingrepp och åtgärd på människa får endast utföras av legitimerad sjukvårdspersonal som lyder under Hälso- och sjukvårdslagen samt under Socialstyrelsens tillsyn. Ett undantag är den avskärning av förhuden på pojkar med religiöst motiv, för vilket ingrepp församlingsledare utbildats så att pojkarna får adekvat bedövning och åtgärden utförs under hygienskt godtagbara former. Ingen religion föreskriver på motsvarande vis stympning av flickor. Det är ibland psykosocialt motiverat att utföra gynekologiska eller plastikkirurgiska ingrepp på kvinnors yttre könsorgan, då till exempel de inre blygdläpparna minskas eller en mödomshinna konstrueras. Medicinskt är dessa ingrepp aldrig motiverade, varför åtgärderna har diskuterats alltmer under senare tid.

De flesta landsting i Sverige har genom gynekologer, förlossningsläkare, barnmorskor, barnläkare och barnsjuksköterskor utarbetade riktlinjer för omhändertagandet av de flickor och kvinnor som drabbats av eller riskerar att drabbas av könsstympning.

2006 dömdes en man i Sverige för att ha låtit könsstympa sin 12-åriga dotter i Somalia. Mannen dömdes till till fyra års fängelse samt att betala 346 000 kronor i skadestånd till flickan, men det är troligt att domen överklagas.^[1]