Kat
Wikipedia
| ?Kat | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Celastrales |
| Familj: | Benvedsväxter Celastraceae |
| Släkte: | Catha |
|
|
|
| §Catha edulis Auktor: (Vahl) Forssk. ex Endl. |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Kat (Catha edulis) är en växt som förekommer i stora delar av östra Afrika och i sydarabien; ursprungslandet är Etiopien. Den växer vild eller är odlad och varierar i storlek från buskars storlek till mindre träd som kan bli 3 till 6 meter höga. Växten har slät, svagt gråbrun bark; kronan är en aning cypressaktig med förgreningar längs hela stammen. De unga bladen är brunröda och glansiga, men blir med tiden läderartade. De sitter motställda på sammanträngda grenar, lansettlika och lätt sågtandade, på korta stjälkar. Bladstorleken varierar från 3 till 12 centimeters längd. Blommorna är små och vita och frukten avlång och mörkbrun.
Katväxtens blad, grenar och bark har använts som drog i hundratals år. Intagssättet förutom att det tuggas, kan vara att bladen röks, men det går även att bereda te av kat. Till västvärlden kom drogen först på slutet av 1980-talet och den narkotikaklassades i Sverige 1989. I våra nordiska grannländer är kat också klassat som narkotika. Varken England eller Holland har klassat drogen utan där betraktas den som livsmedel.
Växten är känd under ett antal olika namn: Khat, Qat, Quatt, Chat, Kus-es-Salahin, Mirra, Tohai, Tchat, Tschat, Catha, Quat, Bushman’s Tea, Abyssinian Tea, African Tea, African Salad.
För distribution och försäljning plockas kvistar med blad på 20-30 cm längd och binds ihop i buntar. För att hålla buntarna färska under långa transporter lindas de in i annat grönt.
Det är katväxtens blad och färska skott som tuggas men hålls kvar i kinden och sväller till en stor boll och stabiliseras i det formatet medan de rusgivande substanserna katinon och katin blandas med saliven och sväljs. Varje kvist tuggas i upp till tio minuter och eftersom man snart blir törstig måste man dricka till, vad som helst - vatten, läsk, whisky. (Den rätta översättningen av det verb som används i Yemen för att beskriva kattuggandet är ”lagra”). Tuggandet kan fortsätta nästan hur länge som helst och känslan av tillfredsställelse övergår i ett alltmer dvalliknande tillstånd.
Kat påverkar det centrala nervsystemet och har stora likheter med både amfetamin, kokain och efedrin samt är beroendeframkallande. En vanlig dagsdos är mellan 200-400 gram. Vid bruk av kat ökar pulsen och blodtrycket. Kat stimulerar och dämpar aptiten och ruset påminner lite om amfetamin- och kokainrus, dock svagare och många missbrukare påstår att effekten av kat påminner mycket om hasch. Missbrukaren känner sig piggare, blir upprymd och får ökat självförtroende. Vid höga doser kan hallucinationer och förvirringar uppstå samt att missbrukaren kan tappa omdömet och bli aggressiv. Kat kan ge skador på kroppen bland annat magkatarr, förstoppning, leverskador, tandlossning samt avmagring.
I äldre tider användes kat av muslimerna i stället för alkohol. Man berättar också om att kat utnyttjades av religionsutövare som ett sätt att hålla sig vakna under de långa nattgudstjänsternas böner. Andra historiska vittnesbörd säger att man delade ut kat till soldaterna för att motverka trötthet. Att tugga kat för vederkvickelse och förströelse tros ha börjat i områdena runt södra delen av Röda havet för över åttahundra år sedan.
Men kat är mycket mer än bara en drog eller stimulantia. Den är en livsstil och har en social aspekt. Tuggandet har både i arabvärlden och Afrika fått en rituell innebörd och försiggår vid livsviktiga händelser som bröllop, omskärelse, medling mellan tvistande etc. Man kan också ställa till med ett katparty utan annan särskild anledning än att bara prata och vara tillsammans. Tugga gör man mestadels hemma privat, handlarna tuggar i sina butiker eller salustånd, taxichaufförerna i sina bilar och eftermiddagsarbetarna på sina arbetsplatser – det är ett tuggande överallt. ”Männen tuggar spädskotten, kvinnorna bladen, barnen plockar bortkastade kvistar och favoritkamelen får resten.” (Ur Qat-träden blommar av Vivi Hirdman, 1979).
För 40 år sedan var bruket var kattuggandet en vana för de rika under veckosluten. Numera tuggas det flera gånger i veckan av en stor del av befolkningen i Somalia, Djibouti, Etiopien och Yemen. I det senare landet till exempel slutar arbetsdagen mellan kl. 2-3 på eftermiddagen och då samlas man i grupper om 10-50 personer för att äta middag och därefter tugga kat. Ingen mat serveras när man tuggar utom vatten för att skölja ner bladsafterna. Efter 3-4 timmar skiljs man åt efter att ha serverats te med mjölk. Sedan blir det inget arbete gjort den dagen. I allmänhet tuggar män och kvinnor i skilda rum och kvinnornas katpartyn med musik och dans är ofta livligare än männens.
Människornas privata ekonomi i ovannämnda länder är starkt lidande av katmissbruket, nästan varje familj ger ut omkring en tredjedel av sin disponibla inkomst på kat. Ett annat problem med kat är den maffialiknande kontrollen över produktion och distribution. De som odlar och säljer kat är för det mesta inflytelserika personer med hög ställning i samhället med så stor makt att ingen skulle våga ingripa för att stoppa drogen. Den stora förbrukningen av kat har även lett till att alltmer kat odlas till men för andra grödor, särskilt kaffeodlingen.
