Weimarrepubliken
Wikipedia
| Tysklands historia |
|---|
|
Weimarrepubliken, inofficiell men ofta använd benämning på Tyskland från 11 augusti 1919, då en demokratisk och parlamentarisk författning antogs i Weimar, till 30 januari 1933, då Adolf Hitler utnämndes till rikskansler. Landets officiella namn var under denna period Tyska riket (ty. Deutsches Reich).
Weimarrepubliken var en parlamentarisk demokrati och en förbundsstat, dock med betydande befogenheter för den centrala makten, riksstyrelsen. Riksstyrelsen leddes av en folkvald rikspresident. Förste presidenten blev socialdemokraten Friedrich Ebert (1919-1925), dess andra och sista president blev den partipolitiskt oberoende konservative Paul von Hindenburg (1925-1934); von Hindenburg omvaldes i presidentvalet 1932 men avled 1934, varefter Hitler fullbordade det nazistiska maktövertagandet genom att utnämna sig själv till landets statschef med titeln Führer ("ledare").
Regeringen i Weimarrepubliken leddes av rikskanslern som var ansvarig inför parlamentet, riksdagen, som var direktvalt med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Riksdagen valdes i direkta val och saknade spärregler, vilket gynnade uppkomsten av småpartier. Regeringarna blev därför svaga, vilket ledde till regeringskriser och återkommande nyval.
Weimarrepubliken gick slutligt i graven när Hindenburg utsåg Adolf Hitler till rikskansler.
