Tysklands historia
Wikipedia
| Tysklands historia |
|---|
|
Tysklands historia är på många sätt mer svårdefinierad än vad som är fallet för de flesta av dess grannländer. Medan länder som Danmark och Frankrike har funnits som organisatoriska enheter i över ett årtusende är Tyskland som nationalstat ett modernt fenomen som inte går längre tillbaka än 1871. Ytterligare en komplikation är att under långa perioder räknades även Österrike med dess tyskspråkiga befolkning till "Tyskland" och även de nuvarande Schweiz och Nederländerna kunde på medeltiden räknas som tyska områden.
Denna artikel begränsar sig till vad som mer eller mindre ingår i det nuvarande Tyskland.
Innehåll |
[redigera] Germanerna
- Huvudartikel: Germaner
Efter slaget i Teutoburgerskogen år 9 kom romarnas försök att erövra områdena bortom Rhen att stoppas upp. Genom detta kom en viktig kulturell gräns att dras som finns kvar än idag. Områdena på den romerska sidan av Rhen kom bli latinsktalande, medan de på andra sidan kom att tala germanska språk.
I början av 400-talet gick ett flertal av de germanska stammar som bodde längs med Rhen över floden och skapade ett antal kungariken i vad som numera är Frankrike och Spanien. Dessa blev inte långlivade. Det blev däremot det kungarike som frankerna skapade. Deras rike kom efterhand att omfatta det mesta av nuvarande Frankrike, liksom stor delar av nuvarande Tyskland.
[redigera] Tysk-romerska riket 843-1806
- Huvudartikel: Tysk-romerska riket
Genom Fördraget i Verdun 843 delades det frankiska riket i tre delar, där den västra riksdelen kom att utgöra grunden för Frankrike medan den östra bildade grunden för det Tysk-romerska riket. Det mellanliggande området Lotharingia kom inte att utgöra grund för någon bestående statsbildning. När den siste kungen av den karolingska dynastin dog 911 blev hertig Konrad av Franken, efter att han dog barnlös 918 blev Henrik I av Sachsen kejsare 919. Han kom att bilda en ny dynasti.
[redigera] Rhenförbundet
- Huvudartikel: Rhenförbundet
Efter Napoleons seger vid Austerlitz 1805 så tvingade Frankrike den habsburgske kejsaren Frans II att upplösta det tysk-romerska riket och dess delar som tidigare kontrollerats av Österrike (dvs allt, utom Berlin, som var preussiskt) övergick till Rhenförbundet, ett Tyskland som lydde under Frankrike. Rhenförbundet varade 1806-1814 och bestod mestadels av dagens Tyskland, minus Berlin och de allra ostligaste delarna. Efter det franska nederlaget vid Leipzig 1813 så delades det upp i delar.
[redigera] Tyska förbundet
Huvudartikel: Tyska förbundet
I Wienkongressen 1815 grundades ett stadsförbund där mellan 31 och 35 självständiga härskare ingick (förutom tyska furstar, såsom kejsaren av Österrike och kungarna av Preussen, Hannover, Sachsen, Württemberg och Bayern, även monarkerna i Storbritannien, Nederländerna och Danmark). Förbundet avslutades i och med preussisk-österrikiska kriget 1866, och ersattes av Nordtyska förbundet.
[redigera] Nordtyska förbundet
Huvudartikel: Nordtyska förbundet
Nordtyska förbundet omfattade 22 tyska stater norr om floden Main, under kungen av Preussens ledning enligt ett av Bismarck utformat system, där riksdagens undre kammare valdes av den manliga befolkningen.
[redigera] Kejsardömet Tyskland
Huvudartikel: Kejsardömet Tyskland
Efter att man vunnit kriget mot Frankrike 1870-71 utropades Kejsardömet Tyskland med den preussiske kungen Vilhelm I som kejsare. Kejsardömet bestod fram till Tysklands förlust i första världskriget år 1918.
[redigera] Weimarrepubliken
Huvudartikel: Weimarrepubliken
[redigera] Nazityskland
Huvudartikel: Nazityskland
[redigera] Det delade Tyskland 1945-1990
- Huvudartiklar: Västtyskland och Östtyskland
Efter andra världskriget ockuperades Tyskland av de segrande makterna. Den västra delen, de amerikanska, brittiska och franska ockupationszonerna, blev Västtyskland, Bundesrepublik Deutschland (BRD) och den centrala delen, Sovjetunionens ockupationszon, blev Östtyskland, Tyska demokratiska republiken (Deutsche Demokratische Republik, DDR). De östra delarna av Tyskland (Schlesien, Öst-Preussen, Väst-Preussen, Pommern, Öst-Brandenburg) hamnade under polsk och sovjetisk ockupation och blev sedermera delar av Polen och Sovjet (Ryssland). Den central frågan för tysk del var dragningen av Oder-Neisse-linjen, d.v.s. den tysk-polska gränsdragningen efter kriget.
Västtyskland dominerades av västintressen och anslöts till NATO, Östtyskland av sovjetintressen och anslöts till Warszawapakten. Den tidigare huvudstaden Berlin som låg djupt inne i östra Tyskland delades i fyra sektorer som sattes under gemensam förvaltning av de fyra segermakterna. Östra Berlin blev huvudstad i DDR. Denna stat och Förbundsrepubliken Tyskland grundades 1949. I Förbundsrepubliken Tyskland blev staden Bonn provisorisk huvudstad. (Se Västtyskland för mer om denna period.)
DDR-medborgare ägde ingen rätt att flytta ifrån landet och för att förhindra fortsatt östtysk flykt till väst som mellan 1945 och 1961 uppgick till ca 3,5 miljoner personer, byggdes 1961 Berlinmuren längs gränsen mellan stadens två delar. Muren kom att bli en av de starkaste symbolerna för sovjetisk repression under det kalla kriget.
Under 1970-talet skapades en ny östpolitik av Willy Brandt vilket bl.a. ledde till det slutliga erkännandet av Oder-Neisse-linjen. De tysk-tyska förhandlingar (bl.a. i Erfurt 1970) ledde till närmanden mellan de två tyska staterna och överenskommelser, bl.a. röranden släktåterföreningar och handelsavtal.
[redigera] Tysklands återförening
Huvudartikel: Det återförenade Tyskland
I Två plus fyra-fördraget, slutet i Moskva den 12 september 1990, uppsade de fyra segrarmakterna efter andra världskriget (Sovjetunionen, USA, Frankrike och Storbritannien) sina rättigheter i Tyskland och Tyskland erkände Oder-Neisse-linjen som sin östgräns. Den 3 oktober 1990 anslöt sig delstaterna i det dåvarande DDR till Förbundsrepubliken Tyskland.
