Zodiakalljus
Wikipedia
Zodiakalljuset är ett ljussvagt, ungefär trekantigt vitt sken som verkar sträcka sig från närheten av solens längs med ekliptikan (zodiaken).
I de norra delarna av Jorden går det bäst att observera zodiakalljuset i den västra natthimmeln på våren efter att skymning, eller i östra natthimmeln på hösten precis före gryningen. Det är så ljussvagt att det helt försvinner p.g.a. månljus eller ljusförorening. Zodiakalljuset minskar i styrka med avståndet från solen, men på riktigt mörka nätter har det observerats i ett band runt hela ekliptikan. Faktiskt kommer zodiakalljuset från alla delar av natthimlen även om det är starkast just runt ekliptikan och bidrar med 60% av ljuset från himlen en månfri natt. Det finns även en väldig ljussvag men märkbar ljusglöd i direkt motsatt riktning från solen som är känt som gegenschein.
Zodiakalljuset undersöktes och förklarades av astronomen Cassini omkring 1690. Det orsakas av solljus som reflekeras från stoftpartiklar i solsystemet och har därför samma spektrum som solen. Stoftet ligger i en lins-format område i rymden med solen i mitten, och sträcker sig lång bortom Jordens omloppsbana. Eftersom huvuddelen av stoftet ligger nära solstemets plan, syns zodiakalljuset längs med ekliptikan. Den mängd material som krävs för att orsaka zodiakalljuset är förvånansvärt liten. Om materialet bestod av 1 mm stora partiklar med samma albedo som Månen (som är ganska mörk), skulle varje parikel befinna sig på det glesa avståndet 8 kilometer från sina närmsta grannar! Gegenschein kan orsakas av att partiklarna direkt motsatta solen är i full fas och återspeglar därför maximalt solljus.
Solljuset som stoftpartiklarna absorberar återstrålas som infraröd strålning. Denna återstrålning gör att planeterna långsamt rör sig i en spiralformad bana mot solen (Poynting-Robertsoneffekten). Det innebär att det måste finnas en källa som fyller på mer stoft. Kometstoft och grus som skapats av kollisioner mellan asteroider tros vara denna källa.
[redigera] Externa länkar
[redigera] Referenser
Wikimedia Commons har media som rör Zodiakalljus
- Reach, W. T. (1997). "The structured zodiacal light: IRAS, COBE, and ISO observations". Diffuse Infrared Radiation and the IRTS. ASP Conference Series. 124, 33-40
