Antibiotika
Wikipedia
Antibiotika, av vissa organismer (särskilt svampar och bakterier) bildade, eller syntetiskt framställda ämnen, som verkar hämmande eller dödande på mikroorganismer, dock inte virus. Antibiotika har mycket stor betydelse inom medicinen.
Den grundläggande utmaningen i utvecklingen av nya antibiotika är att identifiera och exploatera skillnader i cellstruktur och mekanismer mellan mänskliga celler och bakterieceller. Man eftersträvar något som kallas "selektiv toxicitet", för att få så få bieffekter som möjligt av medlet. Traditionellt har man kommit runt detta genom att utnyttja enskilda bakteriers egna toxiner mot andra bakteriestammar.
[redigera] Klassificering
Antibiotika kan fördelaktigt klassificeras efter dess verkningsmekanism:
- Cellväggssynteshämmare
- Ex. penicilliner, cefalosporiner, glykopeptider
- Proteinsynteshämmare
- Ex. tetracykliner, makrolider, aminoglykosider
- Nukleinsyrasynteshämmare
- Ex. folatanaloger, kinoloner
- Cellmembranfunktionhämmare
- Antimetaboliter
- Ex. Sulfonamider
[redigera] Resistens
Ett av de stora problemen inom sjukvården idag är den snabba resistensutvecklingen bland bakterier, speciellt på sjukhus. Det blir ofta fråga om "kapprustning" mellan bakterier som förvärvar nya mekanismer för att komma runt antibiotikans verkan och sjukvårdens och forskningens försök att hitta nya vägar till behandling. En inte ovanlig missuppfattning är att människor och djur kan bli resistenta (immuna) mot antibiotika, men detta är inte möjligt.
Resistens kan antingen uppkomma genom spontana mutationer i bakteriens genom, eller genom förvärvande av andra bakteriers resistensgener genom en av tre mekanismer:
- Konjugering
- Överföring av plasmider mellan bakterier
- Transformation
- Upptag av fritt DNA från döda bakterier i dess närhet
- Transduktion
- Överföring av gener mellan bakterier genom en bakteriofag, dvs ett bakterievirus
Vid varje antibiotikabehandling som inte ger 100 % avdödning av bakterier överlever de bakterier som har den största motståndskraften. Detta kan hända om behandlingen avbryts i förtid eller om dosen är för låg. Det finns risk att samma effekt kan uppkomma genom att bakterier utsätts för små mängder antibiotika från spill, rester av antibiotiska rengörningsmedel eller urin och avföring från antibiotikabehandlade. Genom detta urval ökar bakteriestammens resistens. Viktiga åtgärder för att förebygga resistens är att minska den totala användningen av antibiotika och att se till att antibiotikabehandlingar inte avbryts i förtid.
[redigera] Olika sorters antibiotika
- Aureomycin
- Gramedicidin
- Kloromycetin
- Penicillin
- Streptomycin
- Tyrothricin
- Cefalosporiner
- Tetracykliner
- Makrolider
- Kinoloner
- Trimetoprim