Stående våg
Wikipedia
Stående våg är ett vågfenomen som bildas av två vågrörelser som rör sig motsatt riktning och superpositionerar med varandra. Därigenom uppstår bukar och noder längs vågorna och en våg som ser ut att stå stilla och bara svänga fram och tillbaka - en stående våg. Vågen har sin största amplitud i bukarna och minsta i noderna och avståndet mellan noderna är en halv våglängd.
I musikinstrument uttnyttjas stående vågfenomen på olika sätt. I blåsinstrument skapas en stående våg i en luftpelare genom att en tryckvåg reflekteras fram och tillbaka i ändarna av ett hålrum. Dessa ändar utgör då noder och mellan dem skapas en stående våg. Om energi tillförs på lämpligt sätt och ställe kan denna process underhållas så att en resonanston uppstår i hålrummet - en resonant stående våg. Tonens frekvens f på beror på vågens utbredningshastighet v, vilket är en fysikalisk egenskap hos det medium som vågen rör sig i, och avståndet mellan noderna L. Även övertoner, multiplar av resonanstonen, kan underhållas av samma process. Våglängder λn och frekvenser fn kan beräknas enligt:
fn*v = λn* = L*2/n där n = 1,2,3,...
där n = 1 är grundtonen och n = 2,3,... är övertoner
[redigera] Se även:
- oscillation
- harmonisk svängning
- enkel harmonisk rörelse
