Te
Wikipedia
| ?Te | |
|---|---|
 Teodling i Indien
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Ericales |
| Familj: | Teväxter Theaceae |
| Släkte: | Kamelior Camellia |
| Art: | Te C. sinensis |
|
|
|
| §Camellia sinensis Auktor: (L.) Kuntze |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Te (äldre stavning thé) är namnet på en växt och en av den gjord dryck, som kan drickas varm eller kall. Te framställs av unga bladskott från växten Camellia sinensis och har använts av människor i åtminstone 1700 år. Den globala produktionen uppskattades av Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO) till 3,44 miljoner ton för år 2005 vilket är en rekordhög notering. De fyra största producentländerna i dag (2005) är Kina (940.000 ton), Indien (830.000 ton), Sri Lanka (308.000 ton) och Kenya (295.000 ton). Andra länder med en årsproduktion överstigande 100.00 ton är Turkiet, Indonesien, Vietnam och Japan.
Innehåll |
[redigera] Namnet
I det gamla Kina, där växten först togs i bruk, förekom flera olika tecken/ord för denna. De idag utanför Kina använda namnen går med några få undantag alla tillbaka på det sedan länge vanligaste av dessa tecken, 茶, på rikskinesiska uttalat chá, men varierar beroende på varifrån i Kina ordet lånats: Från nordkinesiska eller kantonesiska kommer alla ord som liknar cha (ryska, hindi, turkiska, portugiska, etc); från Fujian (och mer specifikt staden Xiamen) kommer alla ord som liknar te (tyska, franska, engelska, svenska, etc). Till Sverige kom ordet från engelskan, som fått sitt ord från holländskan, som hade det direkt från Xiamen. Se listan här intill över denna artikel på andra språk för fler exempel!
[redigera] Historia
[redigera] Myter
Det sägs att te har en föryngrande effekt som får en person att leva längre.
[redigera] Historik
[redigera] Kina
Te började användas i Kina redan i slutet av 300-talet för medicinskt bruk.
[redigera] Övriga världen
Första gången växten nämns i Europa var 1559 då venetianaren Giambattista Ramusio omskrev den i sin bok Delle navigationi e viaggi. År 1557 upprättades den första direkthandeln mellan Kina och Europa då portugiserna nådde Kina sjövägen och 1610 importerades te av portugiserna via Macao i Guangdong och av holländare via Bantam på Java. Året efter började holländarna också importera te direkt från Japan. Först i början av 1700-talet kom tehandeln att domineras av det Brittiska Ostindiska Kompaniet och med utvecklig av snabbare segelfartyg och en kraftigt ökad handel föll priset på den tidigare ytterst exlusiva drycken snart så att även "vanligt folk" kunde börja dricka te.
I över två hundra år höll kineserna hemligt hur odling och framställning av te gick till. Buskar, sticklingar och frön fick absolut inte lämna landet. Den viktigaste handelsvaran som användes i utbyte mot te var silver och när tedrickandet började bli riktigt populärt i England började handelsunderskottet ses som ett hot mot den brittiska ekonomin. Ostindiska kompaniet började då skeppa opium till Kina från sina kolonier i Indien. Opiumet såldes till kineserna mot betalning i silver vilket man sedan kunde använda för att köpa te. Detta ledde till opiumkriget, 1839 till 1842, när kinesiska myndigheter försökte stoppa den illegala importen av opium genom att konfiskera och förstöra opium. Britterna svarade med att beskjuta kinesiska hamnstäder och slutligen tvingades den kinesiska regimen till en mängd eftergifter, bland annat att ge upp Hongkong och legalisera opiumhandeln.
I Sverige försökte Carl von Linné, som var protektionistiskt lagd, förgäves att etablera en svensk teodling. Då det inte gick rekommenderade han inhemska växter som ersättning, framför allt bladen av kungsmynta, Origanum vulgare.
Även i Nordamerika har te haft en stor historisk betydelse. 1733 genomfördes en protestaktion, den så kallade tebjudningen i Boston, mot att engelsmännen vägrade upphäva tullarna på te. Denna protestaktion brukar ses som startpunkten på det nordamerikanska frihetskriget.
[redigera] Odling
[redigera] Sorter
Flera sorter av teplantan används inom teodlingen:
[redigera] Assam-te
Den största producerade volymen te kommer från sorten assam-te (C. sinensis var. assamica eller C. assamica) vilken som namnet antyder huvudsakligen odlas i Assam. Sorten är ett litet enstammigt träd med stora blad. I naturligt tillstånd kan trädet blir 6-20 meter högt, och växer då i nordöstra Indien, Myanmar, Vietnam och södra Kina. Som odlat träd tillåts trädet inte växa sig högre än midjenivå. Assam-te är en växt som växer på relativt låga höjder och kräver mycket regn men väldränerad mark. Trädet är känsligt för extrema temperaturer. Assam-te, som "upptäcktes" 1823 (bladen hade använts av lokalbefolkningen tidigare), är en av de ursprungliga teväxterna. Alla teer från Assam och det mesta av ceylonteet är från denna sort. Assam-te har en mustig smak i motsats till de mer blommiga kinesiska teerna.
[redigera] Kinesiskt te
Den kinesiska teplantan (C. sinensis var. sinensis) är en flerstammig buske med små blad som blir cirka 3 meter hög. Den växter naturligt i sydöstra Kina. Det är den första teplantan att upptäckas, beskrivas och odlas, för cirka 3000 år sedan. Några av de mest populära teerna kommer från denna sort.
[redigera] Kambodjanskt te
De teplanta som odlas i Kambodja (C. sinensis var. parvifolia) har blad som i storlek befinner sig emellan assam-te och kinesiskt te. Den är ett litet flerstammigt träd, och anses ibland vara en hybrid mellan assam-te och kinesiskt te.
[redigera] Odlingsländer
De fyra största producentländerna i dag (2005) är Kina (940.000 ton), Indien (830.000 ton), Sri Lanka (308.000 ton) och Kenya (295.000 ton). Andra länder med en årsproduktion överstigande 100.00 ton är Turkiet, Indonesien, Vietnam och Japan.
[redigera] Beredning
Alla olika slags te (se nedan) bereds på olika sätt och det förekommer också skillnader mellan olika sorter av samma slag. För de stora grupperna gröna och svarta teer ser den generella processen ut så här:
- Grönt te. Efter plockningen upphettas tebladen några minuter i en mycket varm (100-200°C) panna för att förhindra oxidation, därefter rullas och torkas bladen varefter de sorteras och paketeras.
- Svart te. Efter plockning får bladen, som oftast skärs eller krossas, oxidera varefter de torkas, sorteras och paketeras.
[redigera] Kategoriseringar
[redigera] Den kinesiska grundindelningen
[redigera] Grönt te
Grönt te är den vanligaste sorten i Kina och angränsande länder. De nyplockade tebladen upphettas genom ångning (den äldre metoden, fortfarande använd i Japan) eller torrstekning (den sedan länge förhärskande tekniken i Kina) för att förhindra oxidation, rullas och torkas sedan.
[redigera] Rött te
Det te vi i Sverige vanligen dricker kallar vi svart efter färgen på de torra bladen, men i Kina kallas det rött efter färgen på drycken. Efter plockning får bladen (som vanligen först skärs eller krossas) oxidera, en process under vilken de bland annat svartnar, innan de rullas och torkas. Den internationellt vanligaste formen av te. Ska inte förväxlas med rooibos, som ibland något vilseledande kallas rött te.
[redigera] Oolong te
Oolong är en grupp teer som som får oxidera något innan processen avbryts genom upphettning och kan därigenom sägas ligga mellan gröna och röda teer. Kommer ursprungligen från Fujian.
[redigera] Svart te
Det man i Kina kallar svart te är ett från början grönt te som efter torkning och pressning till kakor tillåts fermentera. Det är en komplex process som omfattar både oxidation och biologiska processer. Den mest kända gruppen av svarta teer är Pu'er från Yunnan.
[redigera] Vitt te
Ett te som inte genomgått den initiala torkning gröna teer får utan torkas direkt vilket gör det något mer oxiderat än gröna. Framställs idag som regel av en särskild sorts te med något "luddiga" blad. En liten men växande grupp som rider på hälsotrenden.
[redigera] Gult te
Gula teer framställs som gröna men får vissna något mellan den första upphettningen och den slutliga torkningen vilket ger både blad och dryck dess gula färg. En kvantitativt mycket liten grupp.
[redigera] Andra kategoriseringar
[redigera] Blomte
Teer som torkas tillsammans med väldoftande blommor vars doft de ännu inte torra tebladen tar till sig. Mest känt är jasminte.
[redigera] Brickte
Te som för att underlätta transport och förvaring pressats till kakor, kulor eller brickor. Tidigare ofta te av mycket låg kvalitet.
[redigera] Smaksatt te
Te, vanligen svart, som smaksatts med fruktolja, fruktskal, blommor och/eller smakessenser, exempelvis Earl Grey.
[redigera] Hälsote
Teer som saluförs som bantnings- eller skönhetste är idag ofta pu'er av låg kvalitet.
[redigera] Örtte
Teer som smaksatts med väldoftande örter, eller örter som tillagas och dricks på samma sätt som te.
[redigera] Rökt te
Lapsang souchong, ett svart te ursprungligen från Fujian som torkas under eldning av tall vilket ger teet en tjäraktig doft.
[redigera] Påste/löste
Efter torkning sorteras tebladen. Stora teblad säljs som löste och mindre som påste. Vanligt svart te som sma bli påste klipps som regel till önskad storlek i tillverkningsprocessen vilket inte bara underlättar oxidationen utan också gör att påste drar snabbare än löste.
[redigera] Pulverte
Under Songdynastin spred buddhistmunkar tekniken att mala grönt te till ett fint pulver som blandades med kokt vatten från Kina till Japan där pulverte fortfarande används bland annat i teceremonin.
[redigera] Snabbte
Som snabbkaffe men gjort på te, och än så länge inte på långt när lika vanligt.
[redigera] Andra produkter med te
Te ingår, framförallt i Östasien, i en lång rad drycker och maträtter, exempelvis teläsk, tevin och teglass.
[redigera] Telöst "te"
Flera drycker som bereds som te kallas teer utan att innehålla minsta spår av teblad, exempelvis krysantemumte och rooibos.
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- Delar av denna artikel är baserad på en översättning från engelska Wikipedia.
