Fjäder (biologi)
Wikipedia
1. Fan
2. Spole
3. Fanstråle
4. Afterfeather (svensk benämning saknas)
5. Vingpenna
En fjäder är en utväxt från en fågels hud, bestående av äggviteämnet keratin. Fåglar är de enda nu levande djur som har fjädrar och de flesta fåglar har dem över hela kroppen, förutom på benen, näbben och orbitalringen. Fågelns fjädrar är en förutsättning för att den ska kunna flyga men de fungerar även som värmeisolering. Fågelns alla fjädrar kallas tillsammans för fjäderdräkt.
Innehåll |
[redigera] Ursprung
Det finns olika teorier om hur fjädrar har utvecklats. Eftersom fåglarna har utvecklats från dinosaurier så har man sökt svaret på fjäderns ursprung bland fossil från dessa ödlor. Tidigare trodde man att fjädern utvecklats ur specifika fjällstrukturer hos urtida reptiler. Exempelvis har man funnit fossil med avtryck av primitiva fjädrar som har två fjäderskaft. På senare tid har man funnit fossil som snarare tyder på att fjädrar utvecklats ur ihåliga hårliknande hudbildningar som under lång tid blivit längre, senare fått fan och nu antagit den form av fjäder som vi känner till hos dagens fåglar.[1] Däremot var inte alltid de fjäderprydda dinosaurierna flygförmögna, utan man tror att fjädern först utvecklades som ett isoleringsmaterial. Fjädrar är oerhört effektiva konstruktioner för att binda luft. Exempelvis stannar luften kvar i pingvinernas fjäderdräkt när de dyker under vatten.
[redigera] Fjäderns och fjäderdräktens anatomi
[redigera] Uppbyggnad
Fjädern växer inuti ett rörformat utskott som sitter fast i en fjädersäck i huden. När fjädern är färdigväxt spricker röret och faller av.
Längst ned mot fjädersäcken sitter vingpennan calamus. Från vingpennan går fjäderskaftet, eller spolen som den också kallas. På spolen sitter fanstrålarna som går snett uppåt, ut från båda sidor av spolen. På fanstrålen sitter det i sin tur bistrålar och på dessa sitter det små hakar som greppar tag i den intilliggande bistrålen. Detta gör att fanstrålarna håller ihop och bildar en plan yta, ett så kallat fan. Längst ned vid fjäderpennan saknar ofta bistrålarna hakar och ter sig därför dunigt.
Antalet fjädrar på en fågel varierar, främst på grund av fågelns storlek. En ladusvala har cirka 1500 fjädrar och en sångsvan har cirka 25000. Oavsett fjädrarnas antal ingår de i vissa definierade typer och fjäderpartier.
[redigera] Typer och fjäderpartier
Det finns två huvudtyper av fjädrar:
- konturfjädrar är de stora fjädrarna, som exempelvis vingpennor, stjärtpennor och de stora ving- och stjärttäckarna.
- dun har en mycket liten vingpenna och saknar eller har vek spole. Dun saknar också hakarna på bistrålarna och bildar därför inte några fan på skaftets sidor. Dunen är yviga och luftiga och sitter i stort sett på hela kroppen.
Konturfjädrarna är utformade på olika sätt, beroende på var på fågelkroppen de sitter och på vilken funktion de har.
[redigera] Vingen
- handpennor sitter ytterst på vingarna och är långa och smala.
- armpennor sitter mellan handpennorna och kroppen. De är kortare än vingpennorna och svagt böjda. Handpennor och armpennor kallas tillsammans vingpennor.
- övre- och undre vingtäckarna sitter i de hålrum som bildas mellan fjädrarnas spolar som sitter fast i vingen. Dessa täckare delas i sin tur in i olika kategorier som också finns i både övre- och undervarianter
- större täckare
- mellersta täckare
- mindre täckare
- handtäckare
- tertialer är tre fjädrar på fågelns vinge som sitter innanför armpennorna, närmast kroppen.
- alula är en liten grupp fjädrar som sitter ovanför vingknogen och som används vid låghastighetsflykt.
Vingpennorna, täckarna, tertialerna och alula bildar tillsammans själva vingytan.
[redigera] Stjärten
- stjärtpennor sitter längst bak på fågelns stjärt.
- övre- och undre stjärttäckarna sitter mellan stjärtpennornas spolar där det precis som på vingen bildas hålrum som måste täckas.
[redigera] Övriga fjäderpartier
På huvudet och halsen finns det små fjädrar och dun och på ryggen mellan vingarna sitter det ryggfjädrar. På fågelns undersida finns halsfjädrar, bröstfjädrar och bukfjädrar och på fågelns långsidor sitter sidfjädrar.
Vissa fåglar, exempelvis nattskärror och svalor, har en sorts borst som främst sitter runt ögon och mun. De påminner om morrhår och består bara av en naken spole med några få fanstrålar vid roten. Dessa "morrhår" fungerar som känselspröt för fågeln, som kan känna av om det finns insekter i närheten av näbben.
[redigera] Bildexempel av några olika fjädrar
 Handpennor från:Större hackspett (Dendrocopus major), gröngöling (Picus viridis), sparvhök (Accipiter nisus) & tornfalk (Falco tinnunculus). |
 En handpenna och en armpenna från ormvråk (Buteo butoe) |
 Två handpennor från en svartkråka (Corvus corone corone), armpenna från korp (Corvus corax) |
|
 Stjärtpenna från röd glada (Milvus milvus). |
 Armpenna från gråhäger (Ardea cinerea) |
[redigera] Funktion
Fjädrarna på vingen överlappar varandra delvis, så att när vingen rör sig uppåt släpps luften igenom genom att fjädrarna öppnar sig. När fågeln sedan rör vingarna nedåt sluts fjädrarna mot varandra. De släpper då inte längre igenom luften, utan luften trycks i stället nedåt för att passera genom vingarna och på så sätt får fågeln kraft som för den framåt. Lyftkraften beror på vingens utformning precis som på ett flygplan.
Fjädrarna skyddar också fågeln mot sol, kyla, vind och vatten och i viss mån skador. Fjäderdräkten som formar fågels yttre kontur kan ändra form beroende på tillfälle som exempelvis strömlinjeformad vid flykt eller uppburrad vid spel, eller för att skrämma bort hot.
[redigera] Ruggning
Se huvudartikel Ruggning
Fåglar har olika fjäderdräkter de första åren i livet. Fjäderdräktens utveckling från juvenil till adult uppnås genom ruggning som sker cykliskt, oftast en eller två gånger per år, och under bestämda perioder i fågelns liv. Beroende på art tar det olika många år innan fågeln får en adult fjäderdräkt. Men fåglar fortsätter att rugga livet ut eftersom fjädrarna slits och därför behöver bytas ut. Det är inte bara mekanisk nötning som sliter på fjädrarna utan även solljusets inverkan. De ljusa partierna på fjäderdräkten slits snabbare än de mörka. Om en fjäder däremot rycks ut helt och hållet så växer en ny ut när som helst på året.
Många fåglar har också olika fjäderdräkter under olika årstider och fåglarna kan då se väldigt olika ut beroende på när på året man ser dem.
[redigera] Putsning
För att hålla fjäderdräkten ren från exempelvis fjäderlöss och för att bibehålla fjädrarnas aerodynamiska, värmeisolerande och vattenavstötande egenskaper putsar sig fåglarna. Med hjälp av näbben plockar de löss och ordnar varje enskild del av fjädern. På detta sätt kan det inte tränga in något vatten innanför fjäderdräkten på grund av ytspänningen. De flesta fåglar har även en körtel, den så kallade uropygialkörteln som sitter på övergumpen och som utsöndrar ett oljeaktigt sekret som fågeln med hjälp av näbben bestryker sina fjädrar med för att förbättra fjädrarnas isoleringsförmåga.
[redigera] Färger
Vit färg i fjäderdräkten är avsaknad av pigment. Brun och svart färg skapas ofta av mängden melanin både i och på fjäderdräkten. Det finns två typer av melanin hos fåglar; nämligen eumelanin som ger svarta, grå och mörkbruna fjädrar och feomelanin som i hög koncentration ger rödbruna fjädrar och i låg koncentration ger gulbruna till nästan vita fjädrar. Om båda typer av melanin förekommer tillsammans kan färger som gråbrun uppkomma. I fåglars ögon och hud förekommer dock bara det ena melaninet, nämligen eumelanin. Röd och orange färg beror dock ofta på karotinoider som är en grupp ämnen som fåglarna får i sig via sin föda. Det mest välkända exemplet är flamingons rosa färg som är en effekt av de små kräftdjur som tillhör flamingons huvudföda. Kalkonens röda färg på halsen beror i sin tur på pigmentet hemoglobin. Blå färg kan ibland skapas av att ett lager av färglös, genomskinlig keratin ligger över ett lager med svart pigment. På samma sätt kan vissa gröna nyanser skapas av ett lager med genomskinligt karotinid över svart pigment.
Många färger i fjäderdräkten består dock inte av pigment utan uppstår på grund av att fjädrarnas mikrostrukturer skapar interferens i bistrålarna som är vridna och tillplattade. Exempelvis är fåglars skimrande och glänsande färger en effekt av sådan interferens. Vissa matta klara färger skapas istället genom att det finns små luftfickor i bistrålarna som bryter ljuset så att bara en del av ljusets spektrum reflekteras. Färger som skapas genom sådan ljusbrytning och genom interferens är ofta gröna, blå eller violetta och ibland även svarta, men det är bara färger som skapas genom interferens som är metallskimrande.
[redigera] Några genetiska färgavvikelser hos fåglar
- Albinism är total avsaknad av båda typer av melanin. Avsaknaden av melanin beror i sin tur på en nedärvd brist på tyrosinas som är det enzym som startar processen som bildar melanin. Resultatet blir en helvit fågel med röda eller rosa ögon. Denna röda färg, som också ibland kan ses på huden, beror på att blodet ses igenom vävnaden. Trots att det inte är särskilt ovanligt att det kläcks albinistiska fåglar är det ovanligt att man ser vuxna albinistiska fåglar. Albinismen påverkar nämligen fågelns syn genom att den blir ljuskänslig och även får nedsatt förmåga till djupseende, vilket resulterar i att fågeln ofta blir tagen av rovdjur innan den blir vuxen. En fågel kan aldrig vara partiellt albinistisk utan fåglar som kallas så lider ofta istället av leucism.
- Leucism är en total eller partiell brist på eumelanin eller feomelanin hos fjädern. Detta beror i sin tur på en störning i processen som lagrar dessa pigment i fjädern. Den leucistiska fågeln, till skillnad från den albinistiska, producerar alltså melanin men fjädern blir ändå vit. Man tror att detta är den vanligaste pigmentförändringen hos fåglar men ofta blir dessa fåglar felaktigt kallade för albinistiska eller partiellt albinistiska. Den leucistiska fågeln har dock normalfärgade ögon. Leucism kan också förekomma partiellt vilket resulterar i att en fågel kan ha allt från några enstaka vita fjädrar, till så många att den att den är helvit.
- Melanism är en förhöjd koncentration av melanin; antingen av eumelanin (som är vanligast) då fågeln blir svart, eller av feomelanin då fågeln blir rödbrun.
- Brun är en färgavvikelse som beror på en mutation som resulterar i att kvaliteten på eumelaninet är nedsatt. Mängden eumelanin är normal men de normalt svartfärgade fjädrarna blir istället mörkbruna. Fjädrar med denna brist är mer känsliga för solljus vilket resulterar i att dessa fjädrar bleks mycket mer och de blir gråa eller beigefärgade. Denna mutation är könslänkad; En "brun" fågel vars föräldrar båda har normal fjäderdräkt är alltid en hona och det är oerhört sällsynt med hanar som är "bruna". Det är den enda färgmutationen hos alla fågelarter som är könslänkad. Bland ejdrar är fenomenet så pass utbrett, om än inte alls vanligt, att dessa honor fått ett eget epitet, nämligen ökenejder.
[redigera] Mänskliga användningsområden
Fjädrar har en mängd användingsområden, både praktiska och religiösa.
[redigera] Praktiska användningsområden
Fjädrar, som är både mjuka och mycket bra på att isolera, används ofta till sängkläder, speciellt kuddar, täcken och madrasser. De används också för att fodra vinterkläder och sovsäckar. Speciellt dun från gäss anses ha en extra bra förmåga att; från att ha varit hårt sammanpressat, fyllas med luft. På grund av sina starka färger och speciella strukturer har fjädrar, exempelvis från fasan, påfågel och hägrar, använts som smyckning inom klädbranschen, speciellt inom haute couture. Under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet ökade handeln med fjäderplymer mycket hastigt för att bemöta efterfrågan i Nordamerika och Europa, främst för extravaganta huvudbonader för kvinnor. Denna ökade handel med fjädrar orsakade under en period stor skada för vissa populationer av främst hägrar.
Fågelfjädrar har, speciellt förr i tiden, använts för att stabilisera pilar till pilbågar och de tidiga badmintonbollarna konstruerades med fjädrar. Än idag används fjädrar för att skapa skrivdon, så kallade fjäderpennor, för att skriva med bläck och inom flugfiske används fjädrar för att konstruera flugor.
[redigera] Kulturella och religiösa användningsområden
Olika fåglar och deras fjäderdräkter fungerar och har fungerat som viktiga kulturella och religiösa ikoner. Över hela världen finns det kulturer där fjädrar spelar en viktig roll både inom mytologi men även för riter och traditioner. I grekisk mytologi försökte Daidalos fly tillsammans med sin son Ikaros genom att flyga över Egeiska havet med hjälp av fågelfjädrar som de limmat på sina sina axlar med vax, men Ikaros flög för nära solen och vaxet smälte, fjädrarna lossnade och han störtade i havet och dog.
Fjädrar från örn har stort kulturellt och andligt värde för Amerikas indianer som ett religiöst objekt. Den religiösa användningen av fjädrar från örn och hök kontrolleras genom den federala lagen 50 CFR 22 som kallas "eagle feather law", som tjänar till att bara medlemmar av federalt erkända stammar ska få inneha en viss mängd fjädrar.
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- ^ Staffan Ulfstrand, Vad nytta gör en halv vinge?, Vår fågelvärld, nr 6, 2006
- Killian Mullarney, Lars svensson och Dan Zetterström, Fågelguiden, Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält, Alber Bonniers Förlag, ISBN 91-34-51038-9
- Brutus Östling, Magnus Ullman, Mellan vingspetsarna, Norstedts, ISBN 91-1-301439-0
- Roy Brown, John Ferguson, Michel Lawrence & David Lees, Tracks & Signs, (2003) ISBN 0-7136-5382-5
- Magnus Ullman, Färgavikelser hos fåglar, Vår Fågelvärld, Nr 4, 2006, 30-31
- Stycket om mänskliga användningsområden är till stora delar översatt från engelska Wikipedias artikel Feather i oktober 2006 där följande källor nämns:
- DeMeo, Antonia M. Access to Eagles and Eagle Parts: Environmental Protection v. Native American Free Exercise of Religion (1995) [1]
- Electronic Code of Federal Regulations (e-CFR), Title 50: Wildlife and Fisheries PART 22—EAGLE PERMITS[2]
- Stokes, DaShanne. (In Press) Legalized Segregation and the Denial of Religious Freedom
- U.S. v. Thirty Eight Golden Eagles (1986) [3]
