Psaltaren

Kapitel 109

1 Min lovs??ngs Gud, tig icke.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de uppl??tit mot mig, de hava talat mot mig med l??gnaktig tunga.
3 Med h??tska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Till l??n f??r min k??rlek st?? de mig emot, men jag beder allenast.
5 De hava bevisat mig ont f??r gott och hat f??r min k??rlek.
6 L??t en ogudaktig man tr??da upp emot honom, och l??t en ??klagare st?? p?? hans h??gra sida.
7 N??r han kommer inf??r r??tta, m?? han d??mas skyldig, och hans b??n vare synd.
8 Blive hans dagar f??, hans ??mbete tage en annan.
9 Varde hans barn faderl??sa och hans hustru ??nka.
10 M?? hans barn alltid g?? husvilla och tigga och s??ka sitt br??d fj??rran ifr??n ??delagda hem.
11 M?? ockraren f?? i sin snara allt vad han ??ger, och m?? fr??mmande plundra hans gods.
12 M?? ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som f??rbarmar sig ??ver hans faderl??sa.
13 Hans framtid varde avskuren, i n??sta led vare s??danas namn utpl??nat.
14 Hans f??ders missg??rning varde ih??gkommen inf??r HERREN, och hans moders synd varde icke utpl??nad.
15 M?? den alltid st?? inf??r HERRENS ??gon; ja, s??dana m??ns ??minnelse m?? utrotas fr??n jorden.
16 Ty han t??nkte ju icke p?? att ??va misskund, utan f??rf??ljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hj??rta var bedr??vat, f??r att d??da dem.
17 Han ??lskade f??rbannelse, och den kom ??ver honom; han hade icke behag till v??lsignelse, och den blev fj??rran ifr??n honom.
18 Han kl??dde sig i f??rbannelse s??som i en kl??dnad, och s??som vatten tr??ngde den in i hans liv och s??som olja in i hans ben.
19 Den varde honom s??som en mantel att h??lja sig i, och s??som en g??rdel att alltid omgjorda sig med.
20 Detta vare mina motst??ndares l??n fr??n HERREN, och deras som tala ont mot min sj??l.
21 Men du, HERRE, Herre, st?? mig bi f??r ditt namn skull; god ??r ju din n??d, s?? m?? du d?? r??dda mig.
22 Ty jag ??r betryckt och fattig, och mitt hj??rta ??r genomborrat i mitt br??st.
23 S??som skuggan, n??r den f??rl??nges, g??r jag bort; jag ryckes bort s??som en gr??shoppssv??rm.
24 Mina kn??n ??ro vacklande av fasta, och min kropp f??rlorar sitt hull.
25 Till sm??lek har jag blivit inf??r dem; n??r de se mig, skaka de huvudet.
26 Hj??lp mig, HERRE, min Gud; fr??ls mig efter din n??d;
27 och m?? de f??rnimma att det ??r din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Om de f??rbanna, s?? v??lsigna du; om de resa sig upp, s?? komme de p?? skam, men m?? din tj??nare f?? gl??dja sig.
29 Mina motst??ndare varde kl??dda i blygd och h??ljda i skam s??som i en mantel.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland m??nga vill jag lova honom.
31 Ty han st??r p?? den fattiges h??gra sida f??r att fr??lsa honom fr??n dem som f??rd??ma hans sj??l.