Psaltaren
Kapitel 141
En psalm av David.1 HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min r??st, d?? jag nu ropar till dig.
2 Min b??n g??lle inf??r dig s??som ett r??koffer, mina h??nders upplyftande s??som ett aftonoffer.
3 S??tt, o HERRE, en vakt f??r min mun, bevaka mina l??ppars d??rr.
4 L??t icke mitt hj??rta vika av till n??got ont, till att ??va ogudaktighetens g??rningar tillsammans med m??n som g??ra vad or??tt ??r; av deras l??ckerheter vill jag icke ??ta.
5 M?? den r??ttf??rdige sl?? mig i k??rlek och straffa mig; det ??r s??som olja p?? huvudet, och mitt huvud skall icke f??rsm?? det. Ty ??nnu en tid, s?? skall min b??n uppfyllas, genom att det g??r dem illa;
6 deras ledare skola st??rtas ned utf??r klippan, och man skall d?? h??ra att mina ord ??ro ljuvliga.
7 S??som n??r man har pl??jt och ristat upp jorden, s?? ligga v??ra ben kringstr??dda vid d??dsrikets rand.
8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ??gon; till dig tager jag min tillflykt, f??rkasta icke min sj??l.
9 Bevara mig f??r de snaror som de l??gga ut p?? min v??g och f??r og??rningsm??nnens giller.
10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag g??r oskadd f??rbi.
