Psaltaren
Kapitel 32
Av David; en s??ng.1 S??ll ??r den vilkens ??vertr??delse ??r f??rl??ten, vilkens synd ??r ??verskyld.
2 S??ll ??r den m??nniska som HERREN icke tillr??knar missg??rning, och i vilkens ande icke ??r n??got svek.
3 S?? l??nge jag teg, f??rsm??ktade mina ben vid min st??ndiga klagan.
4 Ty dag och natt var din hand tung ??ver mig; min livssaft f??rtorkades s??som av sommarhetta. Sela.
5 D?? uppenbarade jag min synd f??r dig och ??verskylde icke min missg??rning. Jag sade: "Jag vill bek??nna f??r HERREN mina ??vertr??delser"; d?? f??rl??t du mig min synds missg??rning. Sela.
6 D??rf??r skola alla fromma bedja till dig p?? den tid d?? du ??r att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke n?? till dem.
7 Du ??r mitt besk??rm, f??r n??d bevarar du mig; med r??ddningens jubel omgiver du mig. Sela.
8 Jag vill l??ra dig och undervisa dig om den v??g du skall vandra; jag vill giva dig r??d och l??ta mitt ??ga vaka ??ver dig.
9 Varen icke s??som h??star och mul??snor utan f??rst??nd, p?? vilka man l??gger t??m och betsel f??r att t??mja dem, eljest f??r man dem ej fram.
10 Den ogudaktige har m??nga pl??gor; men den som f??rtr??star p?? HERREN, honom omgiver han med n??d.
11 Varen glada i HERREN och fr??jden eder, I r??ttf??rdige, och jublen, alla I r??ttsinnige.
