Psaltaren
Kapitel 132
En vallfartss??ng.1 T??nk, HERRE, David till godo, p?? allt vad han fick lida,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett l??fte ??t den Starke i Jakob;
3 "Jag skall icke g?? in i den hydda d??r jag bor, ej heller bestiga mitt vilol??ger,
4 jag skall icke unna mina ??gon s??mn eller mina ??gonlock slummer,
5 f??rr??n jag har funnit en plats ??t HERREN, en boning ??t den Starke i Jakob."
6 Ja, vi h??rde d??rom i Efrata, vi f??rnummo det i skogsbygden.
7 L??tom oss g?? in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 St?? upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Dina pr??ster vare kl??dda i r??ttf??rdighet, och dina fromma juble.
10 F??r din tj??nare Davids skull m?? du icke visa tillbaka din smorde.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag s??tta konungar p?? din tron.
12 Om dina barn h??lla mitt f??rbund och h??lla mitt vittnesb??rd, som jag skall l??ra dem, s?? skola ock deras barn till evig tid f?? sitta p?? din tron.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, d??r vill han hava sin boning.
14 Detta ??r min vilostad till evig tid; h??r skall jag bo, ty till detta st??lle har jag lust.
15 Dess f??rr??d skall jag rikligen v??lsigna, ??t dess fattiga skall jag giva br??d till fyllest.
16 Dess pr??ster skall jag kl??da i fr??lsning, och dess fromma skola jubla h??gt.
17 D??r skall jag l??ta ett horn skjuta upp ??t David; d??r har jag rett till en lampa ??t min smorde.
18 Hans fiender skall jag kl??da i skam, men p?? honom skall hans krona gl??nsa."
