Psaltaren
Kapitel 12
F??r s??ngm??staren, till Semin??t; en psalm av David. (12:2)1 Fr??ls, HERRE; ty de fromma ??ro borta, de trogna ??ro f??rsvunna ifr??n m??nniskors barn.
2 (12:3) De tala l??gn, den ene med den andre; med hala l??ppar tala de, och med dubbelt hj??rta.
3 (12:4) HERREN utrote alla hala l??ppar, den tunga som talar stora ord,
4 (12:5) dem som s??ga: "Genom v??r tunga ??ro vi starka, v??ra l??ppar st?? oss bi; vem ??r herre ??ver oss?"
5 (12:6) "Eftersom de arma lida ??verv??ld och de fattiga klaga, vill jag nu st?? upp", s??ger HERREN; "jag vill skaffa fr??lsning ??t den som l??ngtar d??refter."
6 (12:7) HERRENS tal ??r ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju g??nger.
7 (12:8) Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem f??r detta sl??kte evinnerligen.
8 (12:9) Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, d?? nu uselheten ??r r??dande bland m??nniskors barn.
