Kapitel 62

F??r s??ngm??staren, till Jedutun; en psalm av David. (62:2)

1 Allenast hos Gud s??ker min sj??l sin ro; fr??n honom kommer min fr??lsning.
2 (62:3) Allenast han ??r min klippa och min fr??lsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
3 (62:4) Huru l??nge viljen I rasa mot denne man, samf??llt sl?? honom ned, s??som vore han en lutande v??gg, en s??nderbr??ckt mur?
4 (62:5) De r??dsl?? allenast om att st??ta honom ned fr??n hans h??jd, de hava behag till l??gn; med munnen v??lsigna de, men i sitt innersta f??rbanna de. Sela.
5 (62:6) Allenast i Gud m?? du hava din ro, min sj??l; ty fr??n honom kommer mitt hopp.
6 (62:7) Allenast han ??r min klippa och min fr??lsning, min borg, jag skall icke vackla.
7 (62:8) Hos Gud ??r min fr??lsning och min ??ra; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
8 (62:9) F??rtr??sta p?? honom alltid, du folk; utgjuten f??r honom edra hj??rtan. Gud ??r v??r tillflykt. Sela.
9 (62:10) Allenast ett intet ??ro m??nniskors barn, myndiga herrar f??f??nglighet; i v??gsk??len ??ro de f??r l??tta, mindre ??n intet ??ro de allasammans.
10 (62:11) F??rliten eder icke p?? or??tt vinning, s??tten icke ett f??f??ngligt hopp till rov: om ock eder rikedom v??xer, s?? akten icke d??rp??.
11 (62:12) En g??ng har Gud sagt det, ja, tv?? g??nger har jag h??rt det, att hos Gud ??r makten;
12 (62:13) och hos dig, Herre, ??r n??d. Ty du vederg??ller var och en efter hans g??rningar.