Psaltaren
Kapitel 35
Av David.1 G?? till r??tta, HERRE, med dem som g?? till r??tta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Fatta sk??ld och sk??rm, och st?? upp till min hj??lp;
3 drag fram spjutet, och sp??rra v??gen f??r mina f??rf??ljare. S??g till min sj??l: "Jag ??r din fr??lsning."
4 M?? de komma p?? skam och blygas, som st?? efter mitt liv; m?? de vika tillbaka och varda utsk??mda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 M?? de bliva s??som agnar f??r vinden, och HERRENS ??ngel drive dem bort.
6 Deras v??g blive m??rk och slipprig, och HERRENS ??ngel drive dem bort.
7 Ty utan sak hava de f??rs??tligen tillrett sin n??tgrop f??r mig, utan sak hava de gr??vt en grav f??r mitt liv.
8 F??rd??rv komme ??ver den mannen of??rt??nkt, det n??t han har utlagt m?? f??nga honom; ja, till sitt f??rd??rv falle han sj??lv d??ri.
9 Men min sj??l skall fr??jda sig i HERREN och vara glad ??ver hans fr??lsning.
10 Alla ben i min kropp skola s??ga: "HERRE, vem ??r dig lik, du som r??ddar den betryckte fr??n den som ??r honom f??r stark, den betryckte och fattige ifr??n den som plundrar honom?"
11 Or??ttf??rdiga vittnen tr??da fram; de utfr??ga mig om det jag icke vet.
12 De l??na mig med ont f??r gott; ??vergiven ??r min sj??l.
13 Jag ??ter bar sorgdr??kt, n??r de voro sjuka, jag sp??kte min sj??l med fasta, jag bad med neds??nkt huvud;
14 s??som g??llde det min v??n, min broder, s?? skickade jag mig; lik den som s??rjer sin moder gick jag sorgkl??dd och lutande.
15 Men de gl??dja sig ??ver mitt fall och rota sig samman; ja, el??ndiga m??nniskor, som jag icke k??nner, rota sig samman mot mig, de sm??da mig utan uppeh??ll.
16 Dessa gudl??sa, som driva gyckel f??r en kaka br??d, bita ihop t??nderna mot mig.
17 Herre, huru l??nge skall du se h??rp??? Ryck min sj??l undan det f??rd??rv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 D?? skall jag tacka dig i den stora f??rsamlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 L??t icke dem f?? gl??dja sig ??ver mig, som utan sk??l ??ro mina fiender; l??t icke dem som utan sak hata mig f?? blinka med ??gonen.
20 Ty det ??r icke frid som de tala; nej, svekets ord t??nka de ut mot de stilla i landet.
21 De sp??rra upp munnen mot mig; de s??ga: "R??tt s??, r??tt s??, nu se vi det med egna ??gon!"
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke l??ngt ifr??n mig.
23 Vakna och st?? upp f??r att skaffa mig r??tt, f??r att utf??ra min sak, du min Gud och Herre.
24 Skaffa mig r??tt efter din r??ttf??rdighet, HERRE, min Gud, och l??t dem icke f?? gl??dja sig ??ver mig.
25 L??t dem icke s??ga i sina hj??rtan: "R??tt s??, det gick s??som vi ville!" L??t dem icke s??ga: "Vi hava f??rd??rvat honom."
26 M?? alla komma p?? skam och blygas, som gl??dja sig ??ver min of??rd. Med skam och blygd m?? de varda kl??dda, som f??rh??va sig ??ver mig.
27 Men m?? de jubla och gl??dja sig, som unna mig min r??tt, och m?? de alltid kunna s??ga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tj??nare gott!"
28 D?? skall min tunga f??rkunna din r??ttf??rdighet och hela dagen ditt lov.
