Kapitel 74

En s??ng av Asaf.

1 Varf??r, o Gud, har du s?? alldeles f??rkastat oss, varf??r ryker din vredes eld mot f??ren i din hjord?
2 T??nk p?? din menighet, som du i fordom tid f??rv??rvade, som du f??rlossade, till att bliva din arvedels stam; t??nk p?? Sions berg, d??r du har din boning.
3 V??nd dina steg till den plats d??r evig f??r??delse r??der; allt har ju fienden f??rd??rvat i helgedomen.
4 Dina ov??nner hava skr??nat inne i ditt f??rsamlingshus, de hava satt upp sina tecken s??som r??tta tecken.
5 Det var en syn, s??som n??r man h??jer yxor mot en tjock skog.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 De hava satt eld p?? din helgedom och osk??rat ??nda till grunden ditt namns boning.
8 De hava sagt i sina hj??rtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds f??rsamlingshus hava de br??nt upp h??r i landet.
9 V??ra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss ??r ingen som vet f??r huru l??nge.
10 Huru l??nge, och Gud, skall ov??nnen f?? sm??da och fienden oavl??tligen f?? f??rakta ditt namn?
11 Varf??r h??ller du tillbaka din hand, din h??gra hand? Drag den fram ur din barm och f??rg??r dem.
12 Gud, du ??r ju min konung av ??lder, du ??r den som skaffar fr??lsning p?? jorden.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Det var du som br??ckte Leviatans huvuden och gav honom till mat ??t ??knens skaror.
15 Det var du som l??t k??lla och b??ck bryta fram; du l??t ock starka str??mmar uttorka.
16 Din ??r dagen, din ??r ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Det ??r du som har fastst??llt alla jordens gr??nser; sommar och vinter ??ro skapade av dig.
18 S?? t??nk nu p?? huru fienden sm??dar HERREN, och huru ett d??raktigt folk f??raktar ditt namn.
19 L??mna ej ut ??t vilddjuren din turturduvas sj??l; f??rg??t icke f??r alltid dina betrycktas liv.
20 T??nk p?? f??rbundet; ty i landets smygvr??r finnes fullt upp av v??ldsn??sten.
21 L??t icke den f??rtryckte vika tillbaka med blygd, l??t den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 St?? upp, o Gud; utf??r din sak. Bet??nk huru du varder sm??dad hela dagen av d??ren.
23 Gl??m icke bort dina ov??nners rop, dina motst??ndares larm, som alltj??mt h??jes.